Det här är början till ett nytt Mimulusprogram som med fördel kan framföras i dagsljus. Det andra programmet som Mimulusteatern har skapat, Voodooskrämman, spelas ju i svart ljus så att den svenska sommaren ställer till med problem. Det finns väldigt få platser som kan mörkläggas helt och hållet som samtidigt tillåter djur i lokalen. Vi får oftast spela i ladugårdar där solen skiner in genom alla sprickor så att hela vitsen med svartljuset är förstörd.

Därför har vi hittad på ett nytt program: Djungelboken! Det funkar utomhus och i dagsljuset. På bilderna hypnotiserar ormen Kah publiken – i form av fotografen och några passerande bilister – för första gången.

Die Schlange Kah aus dem Dschungelbuch zum ersten Mal auf Opfersuche. Beinahe hätten wir ein paar Autofahrer erwischt, die kurz davor waren, in den Graben zu fahren... 

Varje föreställning som jag är med i som Ari har regiserat är det alltid något nytt och utmanade, detta år är det att få människa och häst att agera tillsammans som en och samma karaktär. Idag började vi jobba ihop oss om de normala arbetsdagarna i Kvarnen. Runt, Runt runt med hästarna och se till så att vi kände oss lite sammanlänkade. Och vi försökte lära oss uttrycka våra karaktärer, det gick väl ganska bra.

Garik passar utmärkt i rollens som mästare, och såg mest ut som en maffia boss som välkomnade en ny medlem i familjen när han välkommnade Krabat till Kvarnen.

Sist hade vi voltige och jobbade på att överhuvudtaget ta oss upp på hästen utan hjälp. För en del gick det bättre än för andra.

Vi avslutade träningen med en mycket god tårta för vår regisör Ari fyllde år.

Tomas W