Igår var Abbe och Vanda med och repade för Voodoo-skrämman för första gången. De ska agera draghund (på en yta på sisådär 30 kvadrat!) och följa med "bonden". Det är inga hyperhäftiga trix de behöver kunna, men de har sina roller..dvs de ska helst göra det som står i manuset. Svårt..svårare än vad man tror, för det finns helt enkelt inte plats för att först gå två steg åt fel håll..Förra året löste jag problemet genom att belöna milliontals gånger när de höll sig nära mig. Och det kan de nu!! De bara bjöd på "följa Ari" och "platsläggning så fort Ari stannar"! I ridhuset! Där de är vana att busa eller i bästa fall träna frisbee! Sprang ner till ridhuset i världens fart och skällde allt Abbe orkar..och omställde sig direkt när de märkte att vi skulle träna "teater". Mina teaterhundar! Den här gången ska de alltså kunna gå och springa ifrån mig och till de andra, peka på fågelskrämman, snurra och gå baklänges (helst i slowmotion..svååårt) dra plogen och vända med den på en tallrik och Vanda har sina frisbeetrix..Dessutom ska de kunna sitta i sina burar och vara TYST när det inte är deras tur..det är fortfarande SÅ ORÄTTVIST! Abbe tror ju alltid att han har huvudrollen..dygnet runt! Vi fortsätter alltså med passivitetsträningen..

Ja..mimulus-manuset är klart. Voodoo-skrämman är titeln. Handlar om en fågelskrämma som använder sig av voodoo-krafter för att ta itu med fräcka fåglar. Ikväll höll vi på med reklambiten, dvs texten och bilderna till flyern och affischen. På kortet: Johanna, som helt säkert inte komma att söka jobb som fotomodell efter den här kvällen. ;-)) Det tar nämligen tid att få bilderna så som vi hade tänkt oss..

Igår var vi och hälsade på kompisarna på Hallagården. Det var väldig roligt att träffa de igen, men det bästa är att det troligtvis komma bli en hel del samarbete framöver! Johan håller på att skapa ett nätverk runt Hallagården, ett slags företagscentrum av det lite alternativa slaget. På gården finns det redan sen ett antal år tillbaka café, utställningar och försäljning. Det allra mysigaste café i hela Sverige, tycker jag! Nu ska det hela utvigas och bli ett samarbete mellan företagen som redan finns omkring.. titta bara in på deras hemsida!

För oss kommer  Hallagården skapa en ram som är långt utöver det jag hade drömt om! Där får vi ju alla möjligheter att öva och komma igång. Det är redan ett ställe där det händer saker med en del publiktrafik. Dessutom har man aldrig problem att parkera några hästar där..och det bästa: man träffar Sol-Britt och Johan lite oftare!! Syn bara att Hallagården ligger på en-timmes-bilresa-avstånd..

Om allt bara blir så som vi föreställde oss igår!! Då kommer det bli såååå kul!

Förväntansfull Ari

Mimulus har kommit igång..Manuset är klart, nu gäller det bara att rensa mellan 1000-tals goda idéer! Det är rätt kul att jobba i grupp där alla komma med roliga föreslag. Inte en repetition där vi inte skrattar åt varandras påhitt (det förekommer annars inte så ofta, det där fullhjärtade glägjeskrattet åt någon som dummar sig med flit ;-)).

Det blir alltså en del svart-ljus-teater, dvs dockspel i uv-ljus där man inte kan se de svartklädda aktörerna. Dockorna, fräcka fåglar.., syns däremot väldigt tydlig. Roligt är det också att jobba med kombinationen fågel-docka- hund eller fågel-docka- häst (det får Eva skriva om ;-))

Vi gjorde flera goda försök att filma lite. Icke så lätt att fånga improvisationer med en fotokamera som bara filmar i 30 sekunder. Oftast hände det bästa när kameran just stängde av sig. Nästa gång hade vi bestämt vad som skulle vara med på film, jag filmade snudd på snudd och var rätt nöjd med resultatet tills efteråt, där Sigurd sa att man inte kan hålla kameran på det viset (högformat) om inte alla ska vara tvungna att vända på sina datorskärmar för att titta på filmen! F...!

Det är sååå spännande! Utvecklingen på den akrobatiska sidan av teatret går i rasande fart. Garik har egna ideer och det han är på väg att skapa är en sammansvetsad grupp artister som man kan lita på. Annars går det jo inte om de ska kunna kasta upp och fånga varandra. Tidigare skrev vi om dans- och hundträning och hur svårt det är att vara ledare och följare. Akrobaterna har ännu svårare, de är ju fler. Nu är det två personer som balancera en tredje och snart kommer det vara så att de kasta den tredje över till två andra fångare. Då är det redan 5 personer som ska ha rätt avstånd till varandra (i rörelsen, puh! svårt). Sen behövs det rätt timing också, dvs alla gör rörelsen precis samtidigt! Redan nu, under andra träningspasset kunde Daniel och Alex inte bara balancera lilla Mika utan också kasta honom så högt att han nästan nådde taket i idrottshallen! Gissa, vilka förvånade miner! Jag var inte den enda som gapade, Mika själv hade väl inte heller räknat med såna luftfärder! Vad kul! Sa han (eller sa han: vad coolt!!)  Här kan man se vad det är de tränar. Sen kommer de att träna sånt också! I det här skedet vågar jag inte filma de än (de är lite nervösa om de gör rätt ;-)), men snart tar jag med kameran till träningen.

Igår hade jag äran att bevittna ett av de bästa träningen på länge. Garik Kirokosian kom och höll en grundläggande Akrobatik-lektion för 5 killar och en tjej. Dessa ungdomar hade visserligen jobbat med kroppen förut, men det de visade efter bara två timmar med en duktig tränare slog allt jag hittills hade sett av de. Det var verkligen förbryllande hur Garik fick de att sträcka på kroppen, jobba mycket snabbare och mera balanserat på nolltid. Jag hade varit med om en och annan gymnastik-lektion till min tid (det blir så, om man har en mamma som är gymnast och idrottslärare ;-)) , men aldrig sett en duktig, ambitiös cirkusartist jobba med ungdomar. WOW!

Och han siktar högt! Det jag fick se på slutet av träningen var 3 killar med var sin partner ståendes på axel, som gungade som om de redan stod på hästrygg. Sen släppte de ner sin partner, en halvvändning, hoppar ned ifrån hästen och radont-flikflak bägge samtidigt. Som värsta trickridnings-gruppen!

Det här är basic för Garik. Han har jo jobbat på cirkus i 18 år, mest på trapez men också med trickridning och voltige. Det var så roligt att se killarnas ansikten, när han beskrev vilka tricks de kommer göra sen: bakåt-volter från en häst över till en annan häst, som springer bakom den första. Eller flik-flak på hästrygg. De tror inte att de kan sånt - men jag såg jo i går att det inte alls är så långt borta! (Känns mera som om hästarna inte duger nu, att de inte kan tillräckligt mycket)

Garik lyckades dessutom att flika in sann cirkus-anda (vi jobbar i grupp, alla för en-en för alla) och hur man tackar och visar respekt till publiken!

Bara det fortsätter så här och alla har kul och tillräckligt med tid för träningen..ja, då kommer vi får en VÄLDIG bra hästakrobatik-grupp.

imponerad Ari