Tro det eller ej men vi har en mycket trogen åskådare som tittar på varje föreställning och varje repetition, har inte missat en enda gång. Nu är det inte så att det vimlar av fans runtomkring oss eller att någons make, sambo eller föräldrar tycker så mycket om att titta på oss. Inte heller är det någon hemlig beundrare som tjuvtittar genom sprickorna i alla iskalla ladugårdar som vi spelar i (inte vad jag vet i alla fall). Nej, det är en av oss som jämt smyger ifrån scenen för att titta på. Nu kan man argumentera att regissören ska titta på då och då, även om den är med och spelar själv, och då kan det hända att regissören missar sin entré. Men det är inte Ari, inte varje gång i alla fall. ;-)

Det är Vanda. Vi har lyckats lära upp henne från ett blygt fröken till en en briardbrud som stickar ner från en upphöjd scen för att hälsa alla i publiken välkomna. Mycket artigt tänkt förresten, det skulle vi faktiskt ha gjort före föreställningen, men inte helt det som vi hade räknat med. Det är samma Vanda som nästan inte fick vara med i teatern förra året för att vi trodde att hon skulle bli rädd för all folk runtomkring. Det var då. Nuförtiden tycker hon bäst om att sätta sig någonstans i publiken, gärna bredvid en vild främmande människa, låta sig klia bakom öronen och titta på oss andra. Vilka skådespelare vi måste vara för att fascinera briarden gång på gång med samma pjäs...

Finns det inget publik så kan hon också rulla ihop sig mitt på scenen och titta på eller sova. Cool hund! Hon känner sig helt trygg med teatern nu, var vi än håller till. Nu kan vi börja repa hennes roll med Vanda. Det blir nog en riktigt skådis även av briarden.

Jana

Ibland börjar man med någonting och sedan ändrar man lite här och lite där och så får man ut något helt annat.

Imorse när vi satt vid frukostbordet träffades någon helt plötsligt av en smäll inspiration som yttrade sig i de mycket välkomna orden: "Kom så målar vi dig!" Tro inte att det är lätt att äta frukost här: "Näää du, nu är slut med teet, ställ bort det!" Jag målades i alla fall i drygt två timmar (kändes det som) medan mitt te blev allt kallare. Sedan släpades jag ut till det svinkalla ridhuset för att ta lite kort.

När vi kom in igen och granskade korten så hittade vi en bild i kameran som visade vårat allra första försök kring temat "Voodooskrämman och fåglar". Nu får ni använda fantasin för att fylla i de sex veckorna som ligger mellan dessa två korten.

Jana, med en halv svart hand eftersom ytterligare en sminkfabrikat ska testas

"Komm, wir malen dich an!"

So klingt das, wenn jemand schon am Frühstückstisch von der Muse gewürgt wird... Hier kommen zwei Bilder zum Thema "Voodooscheuche mit Vögeln". Zwischen den beiden Bildern liegen ungefähr sechs Wochen mit unglaublich vielen verschiedenen Scheuchen und Vögeln...

Sedan så uppstår ju frågan vad som ska göras med skallen eftersom hatten sitter inte jämt på voodooskrämman. Här kommer ett antal försök. Våra föräldrar är säkert riktigt stolta över att ha så snygga döttrar.

Resultatet efter två veckors fågeltillverkning..vi behöver ha olika storlekar på fågeldockorna och dessutom ska de kunna spelas på olika sätt. Några är bra på att flyga och andra är bäst på att vara närgången och fräck. Roligaste pippin (den Mest Fantaskia Fågeln MFF) är helt klart den som Eva gör..med fågelkostym på..vi har skrattat tills tårarna rann :-)) Tyvärr finns det inte kort på MFFn än..