Eva verkar vara ganska nöjd med att träna balroger...och det är hur roligt som helst när man är med och hjälper henne. Igår tränade Eva att springa snabbt baklänges, ingen lätt bedrift i Gandalfs långrock. Det är nämligen så, att Socki försöker att komma ikapp target-staven och ju snabbare Eva är desto häftigare ser Socki ut! Imorgon ska vi fortsätta träna, den här gången på Lillerud-dagarna. Få se, hur alla kommer överens: Gandalf, Frodo, Boromir, Legolas och Häxmästaren, Balrogen, Honmonstret! För en gångs skull verkar de goda har majoriteten, men här på gården finns det någon som tränar upp balroger..eller hur ska man tyder Jonakurs (han är Evas unghingst) attitud?

Ari

Nej, vi har inte börjat sminka hästar nu. Det som hände var att nyhetsmorgonens moderator tyckte tydligen så mycket om Hamar – som höll på att pussa mikrofonen – att hon ville gärna pussas också. Och vad gör en gentlehäst då? Pussa såklart! Helt otroligt, den försiktige Hamar går fram till en vildfrämmande människa och pussar henne på munnen. ;-) Fantastiskt, vad avslappnad han är nuförtiden. Men kanske inte just nu, han hade fortfarande läppstift på när han gick ut i hagen. Vad kommer de andra vallackerna att säga om en sminkad flockledare? ;-)

De som vill kolla hur Hamar och Hathil ser ut på TV kan gå in på TV4s hemsida : http://tv4.se/tv4/lokaltv/newsbill.aspx?gid=140 och klicka på ”Se våra sändingar”. De är allrasista biten i Nyhetsmorgon Skaraborg Värmland  30/08.

Jana

Igår kväll körde Hathil för första gången hela Moria. Vår Moria är en byggställning med en massa gångbrädar, en ramp och två tunnlar som in- och utgång - en tredimensional agilitybana alltså. Moria är helt klart hundarnas favorit i paddocken men hittills rusade vi runt därinne som om "hinderna" inte var numrerade. In här, upp där, lite fram och tillbaka, men inte hela vägen upp därför att det inte var färdigt där uppe. För två eller tre veckor sedan hade jag klickat Hathil runt hörnen så att han skulle lära sig den "rätta" vägen, alltså den vägen som han ska gå för teatern, men det satt inte riktigt i huvudet på honom och jag vågade inte köra hela saken för att inte förstöra början.

Igår var Malin och jag med våra hundar på en fin liten agilitytävling i Arvika. Det var jätteroliga snurriga banor även om jag diskade oss i båda lopp. Första gången fick Hathil ta om A-hindret pga av ett överflugen kontaktfält. Det är inte så att han inte vet vad han ska göra i kontaktfälten, de fungerar utmärkt i träningen, jag kan springa ifrån honom och han står kvar tills jag säger "Los!". Men på tävlingar påstår han att han inte behöver stanna upp där. Han vet att risken att man får ta om hindret är ganska liten när vi har en massa åskådare. Att ha en teaterhund innebär inte bara fördelar...

Men Malin fick pris med Tazzi!

När vi kom hem hade vi tid för lite mat men sedan var det fylketräning. Vi repade hela inledningen inklusive olika färdar och Vattnadal. Det gick utan problem. Medan vi hade varit borta hade de här på gården byggd färdig bron mellan de två tornen. Malin hade redan varit och testat med Ruffsa och tänkte kolla vad Hathil säger efter träningen. Ingen fara att hunden var för trött, Hathil hade suttit upp hela vägen hem från Arvika och skrattat i bakspegeln. Agilitytävlingar är nämligen inte jobbiga.

Jag bestämde mig för att testa hela vägen genom Moria och upp, över bron och sedan ner genom det goda tornet. Och det funkade hur bra som helst. Han hade inte glömd ett dugg. Jag skickade in honom genom tunneln och han sprang hela varvet utan att ens tänka efter. Kanske att Moria var ganska enkelt för honom efter Arvikas hopp-2-bana? Nästa gången jag skickade in honom sprang jag runt och klättrade in i Moria, jag med. Jag kom fram i god tid för att skicka ut Hathil igen på sitt andra varv runt. Ut genom tunneln, in genom tunneln och hela vägen runt på egen hand. Sedan upp och bromsa hunden som redan är på väg att springa över bron (hur vet de??). Allt funkade jättebra, enda saken är att han ska vara bakom mig så att han tar det någorlunda lugnt och sansat på bron. Ner genom vita tornet och in med hela huvudet in en hink med hästmüsli som någon hade glömt och som stod där som om den hade väntad på just Hathil. Ett självbelönande torn...

Vi körde det hela två gånger till och sedan var hunden äntligen tillräckligt trött för att sova hela kvällen. ;-)

Jana

Icke så enkelt att jobba med eld...om man inte är pyrotekniker, förstås! Jag håller på att testa mig fram just nu. Det betyder många försök med olika material. Vanlig tändväska fungerar jo bra till jonglering och facklor, men hur gör man när man behöver en större brasa, som bara brinner ett par minuter? Dessutom ska inte paddocken eller huset brinna ner ;-)

Mina försök ger oftast oväntade resultat, typ för små eller för stora lågor. Förra veckan blev det rejält låga i skafferiet tex (det är visserligen mörkaste plats på hela gården, men hur smart är det att vara inomhus om man inte vet hur stort elden blir??)

Igår blev vi lite rädda att Sockis svans skulle tändas. Balrogen kliver fortfarande helt stoiskt genom elden..han hoppar bara inte, det hjälper inte med större lågor heller. En balrog är jo elddemon och han betedde sig precis som en sådan. Gjorde upp en del små eldar i paddocken genom att kasta omkull bomen han klev över!

Ja, det är inte så lätt...kanske att man får hjälp av ett proffs framöver...

Ari 

Överallt på scenen står det matskålar..fyllda med delvis hästmusli, falukorv eller Hathils konstiga godis, typ broccoli eller ananas. Inte konstigt att vi har fått en massa aktörer som inte längre frivilligt lämnar scenen! Ibland får man ta i ordentligt att dra dem därifrån...eller hur, Gunn-dalf? Gunnbrits Leiri har verkligen blivit skådis, han kommer nu också med lite oväntade aktioner. Plockar upp Vandas frisbee eller hälsar gladeligen på hoberna. Kanske han börjar jonglera snart också...

Sen har hästar och hundar börjat att sno godis ifrån varandra, skärskild hästmuslin är rätt populärt (igår trodde jag till och med se Malin provsmaka det! ;-)

Nu mina funderingar: varför ger jag aldrig mina mänskliga aktörer godis? Bara för att de frivilligt (nästan!) ställer upp på allt möjligt? De är jo rätt självgående och har kul oftast..men ändå. Jag ska väl göra ett försök med lördagsgodis och coca-cola, eller tycker de bättre om frukt och kafé? Få se...ska testa mig fram! Ari, domptör ;-)

Idag kom vi på ett sätt hur vi kanske kunde inflika Gollum i teatern. Vi hade hoppat över den rollen pga hundbrist, dvs det fanns ingen hund som vill vara med i teatern, kan tillräckligt mycket, har kortare päls än våra lurvar och dessutom tid att repetera i minst två månader.

Men kanske att det går om man bryter den stenhårda Isgårdregeln "Inga kostym på hundarna". Vi testade med en "trollkarlssäck" först och Hathil tyckte att det var rätt så kul därinne fast han kunde inte ta sig någonstans. Problemet med fyra tassar är att några står alltid på tyget och håller emot när man ska gå.

Nästa försöket blev med en av mina tröjor och den kunde man faktiskt krypa i. Men det som Hathil gör istället för att krypa är snarare grodhopp. Även om man tycker att Gollum och groda är inte så långt ifrån varandra så dög det inte. På bilden är det alltså Vanda, som kryper som en snok, som provar tröjan. Vem vet, kanske att vi ser en Gollum på premiären? Fast inte i min favorittröja då...

Jana

Idag var det snabbträning av vårt lilla program till "Rohan-numret". Tilberi skall hoppa över hinder, gå runt mig och snurra runt på pallen. Vi gjorde allt en gång, mest för att visa min sambo Leif som idag gjorde ett av sina sällsynta besök på Isgård. Övningarna fungerade hyfsat, men det märktes att Tilberi ville göra något mera. Han drog sig mot mitten av paddocken hela tiden och jag fick hämta honom tillbaka till mig några gånger.

Jag har ju övar en del på att han skall lägga sig ner, men skippat detta i programmet eftersom jag inte trott att han skulle hinna lära sig det. Idag lade han sig ner direkt när jag tog av honom tränset och låg sen kvar en lång stund. Kanske måste det få lov att vara med ändå...

Visst är han jättesöt!!

Ylva

Nu är jag där igen..i den fasen där man ska göra allt samtidigt. Sy kostymer, bygga scen, organisera det tekniska, vara med på repetitioner (+har koll vad som ska göras..), ringa efter aktörer, hjälpa till med reklamen, öva själv med hundar och häst, ha hand om musiken... Det känns tungt just nu och ibland är det svårt att visa  bara ett leende ansikte.  Dessutom oroar jag mig naturligtvis om allt blir färdigt ( den där oron har jag bra tid för under nätterna ;-).

Jag borde bry med lite mindre. Tänka mera på hur bra det känns efter premiären (förhoppningsvis).  Eller njuta bara av alla dessa moment som är så roliga: går efter Ylva, som agera Gimli med sin dvärggång tex...eller när Eva visar upp sin inre hob och bara vacklar runt. Eva tar sig bra som Goth-mog också, hon har börjat spotta på vårt vita torn..;-) I såna situationer är det fortfarande väldig kul att hålla på med hästteater!

Ari