Föreställning nummer två gick oerhört mycket bättre. Lite förändringar här och där............lite förändring av musiken gjorde att tempot blev lite högre, bort med några scener m.m Helt plötsligt har vi en föreställning som är lagom lång. Att göra en föreställning tillsammans med detta gäng är så himla kul. Alla är engegerade och alla kände nog att förändringaran vi gjort under veckan lyfte föreställningen rejält. Så här mycket ändringar hade vi inte klarat av tidigare år. Det hade blivit vilda protester! Men inte i år. Alla är med och bidrar till förbättringar. Häftig känsla att få vara en del i detta. 

Eva/Juro + Sokrates

Igår hade vi premiär på Krabat på Isgård, och hela uppsättningen med skådespelare och tekniker av alla slag var på plats klockan 7. Det innebar att vi hade två timmar på oss att sminka oss och göra oss iordning för föreställningen. I torsdags hade vi ett genrep, och då åskade det och var ett rejält oväder, så dåligt att vi blev tvugna att invänta ett uppehåll innan vi vågade låta hästarna inta scenen i strålkastarnas ljus. Trots att det såg bättre ut på premiärdagen, kunde jag inte låta bli att be en kort bön för att vädret skulle hålla i sig. Gud hörde mig tydligen! :D

På torsdagen fick jag för första gången se en del av den rekvisita som vi skulle använda, och jag blev direkt mycket nöjd och fascinerad av ljusstavarna som vi skulla använda till scenen i Svarta Kammaren. För varje besök på Isgård blir jag bara mer och mer fascinerad av alla handlingskraftiga och uppfinningsrika människor som bor där;

Ari, som ju har anordnat hela föreställningen, brukar alltid förvåna mig med kreativa och intressanta lösningar på rekvisita. När beställningarna av ljusslingor till stavarna inte hade anlänt i tid, hade hon anordnat ett snöre med "brytljus" att använda istället. Det såg väldigt bra ut, tyckte jag.

Stephan, som i år är med och spelar den hemska mäster, är också en som ständigt överraskar mig med sina byggen. Tillsammans med Sigurd skulle jag tro att han bygger snabbare än kommunen. Mellan träningarna kan man se hur scenen tar form. "Det där tornet var inte där förra gången", "När kom avsatsen dit?" och "Åh, ni har skaffat en kvarn" är bara några av de citat som man har kunnat höra under de senaste två åren.

Sen är Jana alltid beredd att ge tips när det är något man inte förstår. Små, enkla tips som får ens bekymmer att framstå som småpotatis.

För min yngre bror, Micah Fryxelius, var detta hans allra första föreställning, och han hade nog en del fjärilar i magen. Han trädde rakt in i rollen som den lite spralliga mjölnargesällen Lobosch, som alla gillar. Själv spelar jag Merten, som efter sin släktings död på kvarnen fylls av sorg och försöker fly. När det inte fungerar försöker han hänga sig, men även det misslyckas eftersom mäster har ett finger med i spelet. Jag har verkligen kommit in i rollen nu. Jag är så inne att jag knappt kommer ut. Häromdagen skrev jag en dikt som jag gav namnet "Merten hänger sig", som handlar just om Merten. Jag bifogar den lite längre ner.

Sen är jag en lyckligt lottad person som har fått jobba tillsammans med de andra i rollbesättningen;

Tomas, som spelar Michal (Mertens släkting som dör). Han är lika ansvarstagande i verkligheten som han är på scenen. Otroligt förstående och samarbetsvillig.

Emelie, som spelar Lyschko - den skvallrande retstickan - har fått stå ut med många skämt på grund av sin roll. Men hon är verkligen inte så på riktigt, även om hon är övertygande i rollen.

Benjamin - självaste Krabat - gav en touch av mer professionell teater och var en hjälp och inspiration när jag själv skulle våga spela teater ordentligt.

Elin - den vackra Kantorkan. Hon kanske "kan-torka bordet", som alla har påminnt henne om, men hon sopar verkligen golvet med alla när det kommer till att sjunga.

Eva - som spelar Juro - är alltid en stämningshöjande personlighet och mycket erfarenhet när man behöver det.

Johanna - Tonda - tar verkligen stort ansvar både bakom och på scenen, ett karaktärsdrag som stämmer bra in på Tonda. Hon är brandvakt, och påminner oss ofta om sina privilegier och rättigheter som hon kan ta till om vi fattar eld. Hon hotade till och med Micah med en amerikansk rugbytackling om han tog eld.

Micah, Jana och Stephan (Lobosch, Witko och Mäster) har jag ju redan nämnt lite om. Jaja, nu har jag pratat alldeles för länge. Nu kommer dikten, ha det bäst alla ni som läser!

Vad måste göras, vad måste ske
för att livet ska sluta förstöras?
Jag må lida ack och ve,
men mitt allt får ej förgöras.

Hur kan jag rymma, hur kan jag fly
om min själ är bunden vid kvarnen den grymma?
Om mörker är allt jag ser på min sky
och åskmolnen hoppet kan skymma.

Vad jag än gör, vart jag än går
så slutar jag skadad och mör.
Rakt framför kvarnen, år efter år,
dit stapplar jag, frusen och skör.

Vad finns att hämta, vad finns av värde
när ihåligt nöje är skratta och skämta?
På kvarnen dör alltid den vise och lärde
är det då värt att streta och flämta?

Och så min bror; lärde Michal dog;
I makten blev han för stor.
Och livet hans av mäster togs
Snart var han borta, min storebror.

Jag springer, jag vrålar, med ekon som svar
och ångest bjuds mig i skålar.
Jag tar vart uns av den kraft jag har kvar,
men väggen tål mer än jag tålar.

Till sist är jag bara en uppgiven man,
som gråter i natten den klara.
Då gör jag det enda jag vet att jag kan,
jag hänger mig själv i en snara.

"Snart, vill jag lova, snart är det slut"
låter önskningar tysta och dova,
men mäster har sett mig och tar sitt beslut
att ej låta själen min sova.

Hans hånande blick är allt vad jag ser,
han inväntar nog rätt ögonblick,
när jag just ska dö, då släpps jag ner,
i ett eländigt, plågande skick.

Jag tvingas att leva, tvingas att finnas.
Mitt hjärta är sårat och ömt av en reva.
Jag trodde att svartkonst var vägen att vinna,
men allt den har gett mig är halsen den skeva.

Jonathan

Mästaren Garik hade fått problem med spelningsdatum, han fick inte ledigt från jobbet då. Problem..vad ska vi göra? Spelar utan mästare?.nää, en mästardocka?.inte heller lyckat. Var och en av oss hade redan övat på mästarrollen alla gånger Garik inte kunde komma till repetitionerna. Kanske att de gesällarna som har dött kan hoppa in och dela upp mästarrollen? Krångligt..

En ny person som mästare? Svårt att komma in i en produktion som redan har kommit så här pass långt...

Vi har haft tur..vi har fått en ny mästare! Stephan, handverkaren här på gården och egentligen ansvarig för scenbygget och rekvisita. Han har byggt kvarnen och det är hans kläder som skulle ha varit Gariks scendräkt.

Stephan tar an sig den här svåra uppgiften att på nolltid , med bara några repetitioner gestalta den ondskefulla härskaren på kvarnen. Icke så illa om man vet också att han ju är en tysk timmerman och inte svensk skådis ..svårt att hänga med i alla svenska teateruttryck. Dessutom har han aldrig stått på scen och befarar lite scenskräck när han sen kommer stå inför publiken. ;-)

Nya mästaren kom på en fredagkväll, klev in i svarta kammaren och började undervisa eldkonst. Om inte det här är ett bra omen så ..;-)) Och se bara med vilken hållning han kliver in i rollen!

Fredagkväll, det betyder en hel kväll i svarta kammaren...så står det i koraktorn och så är det här på gården. I svarta kammaren får gesällarna sin magiska utbildning. Mästaren läser högt trollformlar i koraktorn och gesällarna upprepar.

Hos oss lär de sig jonglera poj och stav och hantera eld. Varenda fredag..nästa fredag får ni titta på (premiär) och även fredag därpå är svarta kammaren öppen för publiken. 

Lite magisk är det...vi hade inte tänkt på det här, vi hade inte planerat att öva svarta-kammaren-scen på fredagar..är det möjligt, att magin vill bli utlärd? 

Nu är det höst. Det känns verkligen som höst på riktigt, även om det är fortfarande augusti och egentligen sista dag på sommarlägret här på gården. Efter att barnen hade åkt hem tog vi en liten paus - som räckte till att äta upp en tårta och träna en unghäst - innan vi repade för Krabat.

Det var första gången sent på kvällen med strålkastare och full utstyrsel på oss, precis som det kommer att vara nästa vecka till premiären. I eftermiddags var det fortfarande sommar med barn som repar för sin uppvisning i strålande solsken men ikväll stod dimman över hagarna och en full måne strålade i himlen bakom tältet. Man fryser lite i sin tunna scendräkt medan man håller på att elda upp halva paddocken. NU känns det som teater och då är det höst.

Jana 

Det skulle inte vara några som helst problem att öppna en agentur för film- och fotodjur. Vi har redan åtskilliga..Det som utgör ett bra filmdjur är tålamod och att vara med på allt (i alla möjliga miljöer) utan att stressa upp sig och så måste de kunna spela ihop med främmande personer. Alltså låta sig hantera av skådisar och annat folk som inte är djurtränare direkt.

Igår vankade det fotosession till "Krabat" , alla aktörer ska visas med ett fint kort på hästteaterns hemsida. Det gick som en dans, nästan i alla fall.

Problemet brukar vara att det är svårt att placera djur och människan precis så som fotografen vill ha det och så får de inte mera röra sig. Fotografen är nämligen tvungen att byta plats på lamporna, någon (häst, hund eller människa) ska bara hålla huvudet lite mer snett, sen ta han endast kort som han måste använda blixtljus till och så behöver han ta minst 50 kort av var och en (varav han slänger 49 av de efteråt). Jag ska inte klaga, det är så fotograf-proffsen tydligen agerar och korten blir alltid väldigt bra. Jag vill bara påpeka svårigheten i det hela. Därför är korten med flera djur på väldig sällsynt här på gården.

Och så har (självklart) inget djur, varken häst eller hund koppel eller grimma på sig. De kunde alltså helt enkelt lämna platsen...;-)

Men, som sagt, igår gick det bra. Man märker, att de flesta har gjort det här förut och så ser man att de verkligen har blivit sammansvetsade, aktörerna och sina djur.

Fullständig meningslös att jag skulle lägga mig i (jag är en sån, jag försöker alltid att hjälpa till att häst eller hund ska fatta lite snabbare ;-)). Inte ens när vi fick lite problem med min Maus-häst (gammal gumma, har hela livet varit rädd för spöken och streck eller kvistar på vägarna och sånt,) behövde jag hjälpa till. Maus blev nämligen livrädd för blixtljuset och sen för alla skuggor som detta för med sig (en mycket lämplig kandidat för kvällsföreställningar med andra ord ;-)

Emelie klarade det galant, på slutet stod lille skräckslagna hästen rätt lugnt och mumsade godis. Det var inte illa gjort, de hade en svängrum på typ 8 kvm annars skulle de ha hamnat i fotografens sladdar och ljus.

Medan Emelie jobbade med Maus har fotografen tagit alla kort (med blixt, naturligtvis) och på alla ser man en häst som anstränger sig att vara till lags och vara lugn och en tjej som bara skrattar och ler och har kul med hästträningen.

Vi har en bra tid på Isgård just nu. Jag verkligen njuter av det att se så många nöjda aktörer och så många lyckliga djur ("Trölli följde med mig hela vägen från bortersta hörnet i hagen ner hit!" citat Jonathan. Och då ska man veta att Trölli inte hade grimma på sig, hagen är fullt med smaskig gräs och Trölli var hungrig..men han ville hellre leka med Jonathan än att hänga med kompisarna i hagen och äta! Underbart!

Hoppas man ser det där samspelet sen även under föreställningarna. Men, om inte då har i alla fall jag sett det under alla repetitioner!

Ari :-)

För våran trailer har riktiga djur!

Den är inte bara mycket längre än biofilmens trailer (inte mitt fel, det ska ju passa till musiken också), nämligen 5,5 minuter, utan den är helt annorlunda såklart. Men det visste ni ju redan.

För dem som hade missat det hittills: I år blir det ännu mer teater och mindre cirkus. Men kul blir det!

Jana

Stefan håller på för fullt...och snart är kvarnen färdig. Wer will fleissige Handweker sehn? Der muss zu uns Müllern (?, Zimmermännern!) gehn! Sie sägen, sie sägen, sie sägen den ganzen Tag..På filmen är kvarnens gavelsida redan svart av trätjära.