Igår var det äntligen – eller redan? - premiär för Hästfolkets Totem. Redan på morgonen blev det tydligt att det är sedvanligt teaterväder, dvs spöregn och vind hela dagen men uppehåll på kvällen. Det fanns nästan inga gränser till vår glädje att den cafeterian som vi höll på att möblera INTE var i ett tält någonstans i paddocken. Även om det droppade lite i den nya entrén också (taket var inte riktigt färdig än). Och att tänka sedan att man inte behöver bära ut alla grejer för att bära in dem efteråt. Allt stod redan klart i ridhuset, näää, Teaterladan heter det nu. Man slapp lägga sig i blötan, man var inte rädd om tekniken och jag tror att även publiken uppskattade att de slapp regnkläder.

Förutom några småmiss gick hela kvällen jättebra och jag tror att alla var nöjda. Okej, våra hästar lämnar inte scenen. Väl inne trivs de tydligen jättefint där, de gör allt de ska – och lite till – men ut går dem inte. Vilket roligt problem! Vi ska nog göra deras rasthagar lite roligare så att det är okej att vara där också. Sådant kan man ju träna faktiskt.

En bit före pausen körde Tomas igång cafeterian vilket resulterade i en mörk scen eftersom säkringen klarade inte av teaterbelysningen, kaffebryggaren, vattenkokaren och grillen samtidigt. Det var just i ett scenbyte så att det gick att lägga in en liten tjuvtitt på eldshowen som avsluter pjäsen. Shamanen hittade i mörkret inte bara tändaren utan även en jättemarshall och trollade runt med den lite grann tills hövdingen tröttnade på pausen (stod utanför och visste inte vad som hade hänt) och släppte in hela hästflocken. Hästflockscenen blev lite mörkare än vad det brukar vara och lite längre men det var nog ingen som tyckte illa om det. Resten gick jättebra. Och snabba var vi, bara 50 minuter för första delen trots att säkringen gick. ;-)

Hästfolkets Totem har blivit bra. Nu är det bara reklamen som ska hinna ikapp produkten.

Jana