Imorse fick jag läsa ett inlägg som jag hade skrivit för precis ett år sedan: Terrible theatre.

Jag måste säga att jag har vant mig vid att min hund absolut ska göra något kul allra sist på kvällen. Det är nämligen fortfarande så att han kommer fram med leksaker för att övertala mig att vi ska leka lite eller att han åtminstone ska få en stor kex istället för tuggpinnen som han egentligen ska ha.

Han har under året som gått allteftersom bestämt sig för en lite mer noggrant tidpunkt, inte bara "sent på kvällen" utan "när hon har gått och lagt sig". Vem har lust att leka barfota med en stor hund? Vem har lust att gå upp igen när det just har blivit varm i sängen, frysa sig fram till godisbruken för att hämta kex? Inte jag nuförtiden. Det har varit roligt de första typ sex månader men sedan blev det lite jobbigt, tycker jag. Så han har inte fått någonting alls de senaste veckorna. Men beteendet sitter djupt, han ger inte upp (han är ju inte en sådan som ger upp).  Jag försöker övertyga honom att det är också kul att ligga framför sängen och blir klappat och kliat men det går han inte riktigt med på alla gånger. Ibland funkar det, ibland får man ett mjukisdjur efter det andra i ens bok och när dem tar slut börjar en kall nos att putta runt boken. Eller en något varmare rumpa sätter sig mitt i boken. Undrar ibland om det är en storvuxen katt som jag har. Eller en alltid hungrig hob?

Terrible theatre...

Jana

Letztes Jahr hatte der Teddy gelernt, dass man abends immer was Lustiges macht und dann ein Kaustängchen bekommt. So war das nämlich mit dem Theater immer. Das wollte er aber auch so haben, wenn kein Theater war. Das ist nie mehr weggegangen...