Snart kan vissa hästar belönas med något annat än godis. Det finns två stycken som tycker att det är extra kul att vara med, bara därför att de få träffas då. De går i olika flockar och enda gången de ser varandra är när vi håller på med teatern. Det gör teatern till något mycket speciellt för dem. Så kul!

Jana 

Då har vi klarat av det! Fast det var ganska nervöst i början..och det kännde djuren av. Med tanke på det gick det jo väldigt bra!

Ok då, Rufsa-hunden hälsade på familjen som satte i publiken, Socki blev skrämd av Tomas, som försökte släcka sin fackla och stack iväg, Trölli tyckte inte om det att Victoria sparkade honom i sidan och började bocka så att hon åkte av. Anki behöver kanske en barock-sadel för att inte halkar ned när Svana stegrar sig (då satte sig nazgulen på rumpan). Sen hade några mänskliga aktörer olika problem: Gimlis hjälm håller inte på Ylvas huvud, Gunnbrit hittade inte Leiris träns, någon hade snott Hamars sadelgjord och Roberts joggingbyxa spräcktes så att han stod med rumpan i vädret (nästan! chapsen döljer jo inte sånt..). Men, som sagt, alla överlevde och en del hade väldigt kul!

Tack, alla ni! Vi ses i kväll...får se hur det går då!

Ari :-)) 

Premiären gick mycket bra, tycker jag. Allt har gått sååå mycket bättre än under alla rep, alla orcher jämt på plats där de ska vara, elden tänt i tid och lyser bra, hur mycket rök som helst och och...

Men eftersom jag vet att några läser det här för att ha kul har jag bestämt mig för att lista upp "Saker som inte fungerade fast publiken troligtvis inte märkte något":

- "Kardborre-Fällan": En kvart innan premiären ska dra igång vill jag rasta hunden. Eftersom hela bakre gården är fullt med publik och andra hundar drar vi en snabb sväng genom skogen mot stonas vinterhage. Vi träffar nästan omgående på ett orchläger med trummor, sadlar, ficklampa och allt (en termos med kaffe saknade jag där borta i skogen). Här ska det alltså inte rastas några hundar. Vi springer i fullt fart vidare mot själva stohagen medan jag kommer på att det kan vara kardborrar där. Jag ropar på hunden men för sent, han ska rastas nu och det inte på vägen, så han springer i fullt galopp in i hagen. När jag kommer tillbaka med en hund som är svart av kardborrar upp mot magen kommer jag förbi det vita tornet och passar på att kolla om inte Legolas har en hundborste med sig. Nej, låter svaret, men gott om kardborrar finns även på Frodo som har varit i samma hage. Jag springer upp och snabborsta Sam, hela rummet är täckt av kardborrar men det är inte såå många kvar på hoben. När jag anländer bakom vita tornet en minut innan vi ska börja håller Legolas på att plocka de sista kardborrar av sin byxa.

- "Löptik + hanhundar": Frodo löper... Eftersom Sams matte har inte lika bra näsa som Sam själv har jag glömt det (även om Legolas ringde för att informera om det). Jag kastar mig alltså mellan Frodo och Sam under Lilla slaget för att förhindra slagsmål (Sam kan vara lite sådär ibland), eller rättare sagt så håller jag mitt svärd mellan dem när de kommer för nära varandra en gång. Sam springer rakt in i svärdet... Idag har man lite problem att få Sam med sig och under pausen kommer jag ihåg varför. Även om man är kastrerad så kan man ändå tycker att det är kul med löptikar. Den andra hanhunden som är med har fortfarande inte fattat vad som gäller. Till publikens stora förtjusning har jag ingen chans att förhindra en direkt kontakt mellan Frodo och Sam. Efter att Sam har besegrat Honmonstret (stora applåder, Sam och publiken gillar verkligen den här scenen) ska han gå fram till Frodo som ligger halvdöd på en låda. Nästan helt död om det inte vore för svansen som ska vifta och vifta. ;-) Sam ska alltså gå fram och lägger huvudet väldigt ledsen på lådan. Haha! Huvudet ligger där på lådan men är inte ett dugg ledsen. Snarare helt nöjd, löptik presenterad på silverfat. In med hela näsan i rumpan på Frodo. Legolas och jag bestämmer att det inte blir något mer dramatiskt och vi går. Frodo ligger dock kvar och Sam kan bara dras bort i halsbandet. En av bokens mest melodramatiska scener sabbat totalt. ;-) Publiken hade nog hur kul som helst, även om de inte visste vad som pågick.

Det här var Boromirs (Janas) två bästa miss. Ni andra kan väl gå in på "redigera inlägg" och fylla på. Jag har nog missat en hel del som har gått på tok för er. Sedan kan vi kanske börja ett nytt inlägg med "Saker som inte fungerade och det helt offentligt". Kanske att någon Nazgul känner för sig att skriva lite. ;-) ;-)

Undrar hur det är för "vanliga" skådespelare / regissörer, sådana utan djur. De missar nog en hel del. ;-)

-

Nej, det här handlar inte om Svana-nazgul igen, utan om värdshuset "Stegrande ponnyn". Jag är faktiskt rätt stolt! Efter mycket slit med syendet under sommaren restes teatertältet i går för första gången på riktigt. Efter att ha ställt i allt som vi har kvar efter en tysk pub (Tack, Stephans pappa!) och tänt eldar och marschaller infann si snabbt en riktig magisk stämning. Vi firade det med grillning och lite vin och öl..man måste väl testa serveringen! Det enda som saknades var ett ölfat, eller åtminston en anordning man kan tappa ölet ur. Utan det får det bli lättöl till premiären..;-))

Kom alla och testa det mysiga tältet under föreställningarna!!

:-))) Ari

På genrepet i söndags hade vi besök från Karlstads Tidningen (det var kanske inte alla som märkte det). Nu har tidningen kommit ut och alla som vill se en fin bild på eld och en Johanna-orch kan gå in på http://www.kt.se

Nu ska jag gå och köpa tidningen för att kunna läsa hela artikeln. ;-)

Jana 

Ikväll fick vår nazgûl lite extraträning. Vi behöver ha en mycket fin och häftig och stilig bild till programbroschyren och då är det ju helt naturligt att använda minsta hästen på gården. Eller är hon näst minsta? Det verkar vara en tävling mellan Nazgûl-Svana och Sokrates Balrog...

Efter förra gångens svårigheter (alla som har missat hur det gick när vi försökte filma en stegrande nazgûl får gärna gå in i arkivet och kolla in inlägget "Säkerhetsstigbyglar" som vi skrev i juli) var vi alltså välförberedda och påminnade varandra om att sadelgjorden skulle vara spänt osv. Intressant nog åkte sadeln ner direkt när Nazgûlen började gå från sadelplatsen. Mycket väl förberedd... ;-)

Väl inne i ridhuset stegrade Svana sig så fint och så högt redan den allra första gången att Anki åkte ner omgående. Hon gled bara av och stod sedan bakom hästen. Helt gömt i mörkret i sina svarta kläder bakom en svart häst kunde man nästan tro att hon hade satt den onda ringen på fingret och försvunnit. Om hon inte hade skrattat så högt alltså... ;-) Men efteråt blev det en mycket bra fotosession med många fina kort. Ska lägga ut ett så fort de är färdiga.

Innan dess hade Sokrates i sin egenskap som balrog (=elddemon) försökt att tända på sig själv. Men det får han såklart inte. Han skulle hoppa över ett brinnande hinder och eftersom Eva vet att han oftast inte hoppa över hindret men kliver över (han är tydligen inte ett dugg rädd för elden) hade hon bundit upp svansen och blöttad ner den. Hur många säkerhetsåtgärder som helst men det hon inte hade räknat med var att Socki skulle gå fram till hindret, titta på det och sedan blåsa i det. Eldstorm runt Sockis huvud! Nästa gång ska man nog bada hela hästen båda fram och bak innan man leker med elden. ;-)

Jana

Medan Gimli och en av orcherna var och tävlade med sina hästar idag – och det ganska framgångsrik av vad jag har hört, ni kan kanske skriva en liten kommentar om hur det gick precis – var en liten avdelning på besök på Lillerudsdagarna. Det var en Gandalf samt Hyr-Balrog, Nazgûlen, Honmonstret, Boromir och Sam. Tyvärr var Legolas sjuk så att även Frodo fick stanna hemma. Så Sam fick vara både sig själv och Frodo. Det hela var en ganska spontant idé – tack till arrangörerna förresten för ett trevligt bemötande, fast vi bestämde oss så sent - så det blev lite improviserat. Som musikanläggning fick en MP3-spelare tillsammans med en mini-gitarr-förstärkare duga och det gick ju inte att visa upp alla grejar på en liten yta utan alla våra torn, eld osv. Ändå gick det rätt så bra.

Otroligt bra egentligen om man tänker på att våra hästar har aldrig varit där och inte visste vad det hela handlade om. Dessa två som inte ens känner varandra var helt nöjda med att blivit slängt in i en hage med en massa stor hästar som grannar. Våra började äta direkt, storhästarna blev ganska nyfikna och gjorde riktiga giraffhalsar. ;-) Sedan tog vi med hästarna till det lilla scenet som vi hade avspärrat med plastband. Inget konstigt med det, sa dem. När vi började så brydde dem sig inte alls om publiken utan körde sina race. Nazgulen tvärvägrade faktiskt att kliva ner från lådan igen, det var för kul där uppe. Sokrates behövde en minut för att fatta vad vi ville men sedan förvandlades han till balrog.

Under pauserna stod de bredvid varandra och jag trodde att jag såg Nazgûlen röra lite snällt vid Balrogen och jag undrade om det var en ny vänskap på gång men förkastade tanken med en gång. Två gamla hästar, en vallack och ett sto, nej. Men när de kom hem så följde Balrogen faktiskt jättesnällt efter Nazgûlen och började gnägga när han fattade att Nazgûlen skulle in i en annan hage. En kärlek på Lillerudsdagarna?

Sam skötte sig också väldigt bra, tittade knappt på alla hundar som låg tätt intill avspärrningen och gjorde allt han bara kunde för att också vara Frodo. Nu sover han efter en spännande dag på Lillerud.

Jana

Eva verkar vara ganska nöjd med att träna balroger...och det är hur roligt som helst när man är med och hjälper henne. Igår tränade Eva att springa snabbt baklänges, ingen lätt bedrift i Gandalfs långrock. Det är nämligen så, att Socki försöker att komma ikapp target-staven och ju snabbare Eva är desto häftigare ser Socki ut! Imorgon ska vi fortsätta träna, den här gången på Lillerud-dagarna. Få se, hur alla kommer överens: Gandalf, Frodo, Boromir, Legolas och Häxmästaren, Balrogen, Honmonstret! För en gångs skull verkar de goda har majoriteten, men här på gården finns det någon som tränar upp balroger..eller hur ska man tyder Jonakurs (han är Evas unghingst) attitud?

Ari