Kan det vara så att någon saknar teatern väldigt mycket? Någon som har svårt att klara av några veckor utan klä ut sig?

Eller är det snarare så att man med åren dras allt mer till den kulturen man är uppväxt med? Att man med ökande antal ljus på födelsedagstårtan blir allt mer Rheinländer om man är född i Bonn?

Jag känner inte till orsaken men just nu är det någon (som har varit något av en anti-jeck i alla dessa år) som drar runt på gården, sjunger karnevalsvisor och frågar hur länge det är kvar. Det är 12 dagar kvar till sessionen börjar! Men eftersom det verkar råda brist på någonting (även om man inte vet vad det är som saknats) så lägger jag ut förra sessionens Rosenmontagsfilm på youtube igen.

Alaaf!

Jana

Här finns fortsättningen...

Nu är det riktigt höst ute, vägpinnarna har kommit tillbaka från sommarsemestern och tyder på snö. Det är årstiden där det inte händer så mycket i teatern, åtminstone inte så mycket utanför våra huvuden. Vi vet VAD vi vill spela nästa år men än så länge finns det få ideer HUR vi vill spela det.

Men träningen pågår för fullt. Inte bara för teatern, nu är det dags att träna våra andra djur också, att träna "vardagslydnad" och allt annat som man har slarvat med: ridning, agility osv. Alla här på gården som håller på med sina djur, även de som inte är med i teatern, har därför fått en egen blogg som handlar endast om träning (och lite tävling ibland, kanske ;-} ). Bloggen finns under http://isgardsdjur.bloggagratis.se och ni på gården som inte än vet hur man bloggar får gärna komma och fråga hur man gör. Det blir säkert en spännande blogg, det med.

Jana

Som det skrevs någon gång förra veckan har nästan hela teatern varit till globen för att titta på Cirque du soleils "Delirium". Vi hade hur kul som helst och tyvärr fanns det ingen kamera i den stora bilen, annars hade vi lagt ut en bildserie "Jonathan hänger i alla ljusstolpar längs vägen". Så har det blivit bilder från själva föreställningen men de är kanske också någonting att titta på. ;-)

Vi hade samlat oss i de två äldsta bilar som vi kunde få tag i: Sigurds Mondeo (aka "Mon dieu", ca 31 000 mil, 2 pers och 2 hundar) och Ankis Toyota (38 500 mil, 8 pers). Alla hittade inte bara fram till Globen men även tillbaka. Tyvärr har jag inte fått in Jonathans statistik om Toyota-felkörningar men jag tror att vi hamnar på en snitt av 2,25 felkörningar / väg. OBS! Här ingår "halva felkörningar" som "Vi hade hamnat i Kumla om inte någon hade sagt att vi skulle svänga här".

Delirium är ett programm som satsar mer på dans och musik än på akrobatik. De som hade missat det och förväntade sig en "vanlig" nycirkus-föreställning blev lite besvikna efter ett tag då det var väldigt lite akrobatik och den akrobatiken som fanns med var i stort sett hela tiden av samma slag. Tyvärr kände vi även igen programdelar och en hel del musik. Fast det är ju alltid helt otroligt kul att titta på Cirque du soleil. De hade många riktigt roliga ideer (som vi säkert kommer att sno) och ibland är det ju kul att se hur en ide som man själv har haft omsätts med rejält mycket pengar. ;-) Tekniken och kostymer osv är helt klart i en klass för sig i ALLA Cirque du soleil-program. De som inte visste vad de skulle vänta sig var ju helt klart begeistrade och imponerade. Vilken upplevelse det måste vara att vänta sig en "cirkusföreställning med lite dans och musik och teater" eller något liknande för att sedan hamna mitt i Cirque du soleil!

Nu återstår det en avslutande fest här och sedan är det nästa årets teater som gäller. ;-)

Jana

Efter allt teaterarbete är det nu dags att börja den "vanliga" träningen. Idag hade jag bestämt mig för att longera "gamlingen" och känna av var jag har lillpôjken Jonakur, som har haft semester en tid. Socki visade direkt att longering enligt gammalt mönster kan du glömma. Jag var ganska oförberedd på reaktionen eftersom detta aldrig varit något problem tidigare. Egentligen ganska korkat av mig att inte inse att vi faktiskt har ägnat större delen av sommaren åt att komunicera på ett helt annat sätt. Vi avbröt övningen ganska snabbt och jag måste fundera på hur jag ska lägga upp en träning som han redan är inne på. Det känns som om han ligger före mig i tänket. Hur lätt är det inte att falla in i gamla invanda mönster? Skärpning!

Sedan var det dags för Jonakur. Vi lekte gå, springa, stopp och backa. Om och om igen (ingen grimma). Han tyckte det var jättekul och jag med. Jag vill att han ska bli följsam och göra halt på "kommando" i alla gångarter. Jag har bestämt mig för att gå långsamt fram och inte börja med fler nya moment förrän detta är befäst. Detta är bra tränigen även för gammelorch-tanten!

Nu är det alltså över, hästteatern. Sista föreställningen gick bra inför mycket publik. Vi hade bara några små miss, Nazgulen hade stoppat Gandalfs program i fickan (inte så konstigt att Nazgulen kom lite väl tidigt då och då), någon hade spillt müsli på stora lådan så att man gång på gång blev av med en hel uppsättning hober där och staketet hade blivit lite blött så att elden inte ville brinna ordentligt. Men å andra sidan hade vi en helt otroligt kuliss, naturen hade verkligen fattad manuset denna gång: jättestor fullmåne, dimma och några nattfåglar som lät som ett gäng Nazguler i skogen bakom scenen. Dessutom hade vi världens rökeffekt, precis lagom mycket rök på precis rätta stället som förflyttade sig långsamt bakom scenen för att uppenbara honmonstret som stod där helt stilla. Perfekt, måste ha varit hur häftigt som helst från läktaren!

Men nu är det slut. Alla kostymer ska bäras in, tornen i paddocken ska rivas så småningom och en hel del älskade karaktärer läggs på hyllan:

• Gothmog, den spottande gammelorchen med sina hyr-balroger, teaterns söta och mest fantastiska varelse

• Gimli, den farligaste dvärgen som teatervärlden har sett, han förstörde ett svärd och fick en rejäl yxa istället som han använde för att riva flera byxor

• Lavskägge, som utan träning blev Hathils favorit i föreställningarna när han kom för att klappa hundarna och servera entiska specialiteter

• Nazgulen eller ”lukten av ondskan kan dyka upp när som helst”, som lyckades att överraska oss och publiken varje gång med fantastiska stegringar eller oförutsedda entreer ;-)

• Frodo, den mest attraktiva hoben som någonsin har funnits ;-)

• Gandalf, det mest benevolenta leendet som jag har träffat på, dessutom delar han ut frisbeediskar, vilken kul trollkarl!

• Balrogen, som har lyckats att smita från scenen även detta året och som är fortfarande kär i Nazgulen

• och och och ...

• ... och så många små detaljer och karaktärer som kommer att minnas på alla fest och som därmed ingår i Isgårds historia.

Tack alla er!

Imorgon ska hela ensemblen till Stockholm för att titta på Cirque du Soleil. Det blir kul och vi får säkert en hel del inspiration för nästa år. Det ska bli ännu bättre! Om ni vill kan ni hjälpa till lite genom att rösta i omröstningen bredvid. Om ni har tittat på alltså.

Under tiden har vi tänkt att skriva för alla intresserade om hur träningen går till på Isgård. Vi har skaffat en ny blogg som kommer att handla om träningen, jag har lagt ut länken till den på högra sidan under länkar. Vi kommer säkert att skriva lite mer om teatern här ett tag till men det skulle bli kul om vi skulle återses ”på andra sidan”.

Jana, nu inte längre Boromir

Idag är det sista föreställning av Eldarnas Ring. Och dags är det! Efter 7 kvällar (inkl genrepet och genrepets genrep) har Hathil nämligen vant sig att det alltid är kul på kvällarna. Jag kan göra vad jag vill med honom (vandra, jobba flera timmar i skogen medan han får springa runt, åka inlines medan han drar mig osv), han ska ha kul på kvällen. Istället för att sova kommer han fram med sin liten "nallemus" och funkar det inte så kommer han med ytterligare några leksaker (sockdjuret, jeansben...) som han lägger på sängen. Sedan sittar han framför mig och stirrar. Vi ska ju leka på kvällen, det är det vi alltid gör nuförtiden!

Sedan är det ju dessutom så att man får en tuggpinne efter teatern när jag går ner igen för att plocka ihop grejer. Också en anledning att glo på mig, han ska nu ha en tuggpinne varje kväll innan han går och lägger sig. Han får tuggpinne endast efter föreställningar när jag går ut igen men beteendet släcks inte av sex kvällar i rad utan tuggpinne.

Vilka rutiner de får efter kort tid, särskilt om de tycker att något är kul...

Jana

Nu har den goda sidan rustad upp och slutet på morgondagens föreställning är tämligen förutsebart: den goda sidan kommer att vinna. Vi har lärt oss att skjuta med båge nu, på scen, målet är en hemgjort orch.

Eller några av oss har lärt sig i alla fall. Aragorn jagade första pilen träffsäkert in i orchen och gick sedan hem, skyllande på ryggskott och kylan. Boromir träffar orchen varje gång, likaså våran tekniknisse som vi räknar till den goda sidan - förutsatt att någon står bredvid som hjälper oss lite med den vertikala siktningen och att orchen är inte längre bort än 7 meter. Men vi räknar med att vi får en god chans på en sju-meters-orch när dem drar runt vita tornet i början av stora slaget. Så om det ser ut att det fattas en eller annan orch i stora slaget imorgon beror det på att vi har förändrat oddsen lite till de godas fördel.

Lite synd att Legolas inte var för att visa vad han kan med bågen...

Jana