Det skulle inte vara några som helst problem att öppna en agentur för film- och fotodjur. Vi har redan åtskilliga..Det som utgör ett bra filmdjur är tålamod och att vara med på allt (i alla möjliga miljöer) utan att stressa upp sig och så måste de kunna spela ihop med främmande personer. Alltså låta sig hantera av skådisar och annat folk som inte är djurtränare direkt.

Igår vankade det fotosession till "Krabat" , alla aktörer ska visas med ett fint kort på hästteaterns hemsida. Det gick som en dans, nästan i alla fall.

Problemet brukar vara att det är svårt att placera djur och människan precis så som fotografen vill ha det och så får de inte mera röra sig. Fotografen är nämligen tvungen att byta plats på lamporna, någon (häst, hund eller människa) ska bara hålla huvudet lite mer snett, sen ta han endast kort som han måste använda blixtljus till och så behöver han ta minst 50 kort av var och en (varav han slänger 49 av de efteråt). Jag ska inte klaga, det är så fotograf-proffsen tydligen agerar och korten blir alltid väldigt bra. Jag vill bara påpeka svårigheten i det hela. Därför är korten med flera djur på väldig sällsynt här på gården.

Och så har (självklart) inget djur, varken häst eller hund koppel eller grimma på sig. De kunde alltså helt enkelt lämna platsen...;-)

Men, som sagt, igår gick det bra. Man märker, att de flesta har gjort det här förut och så ser man att de verkligen har blivit sammansvetsade, aktörerna och sina djur.

Fullständig meningslös att jag skulle lägga mig i (jag är en sån, jag försöker alltid att hjälpa till att häst eller hund ska fatta lite snabbare ;-)). Inte ens när vi fick lite problem med min Maus-häst (gammal gumma, har hela livet varit rädd för spöken och streck eller kvistar på vägarna och sånt,) behövde jag hjälpa till. Maus blev nämligen livrädd för blixtljuset och sen för alla skuggor som detta för med sig (en mycket lämplig kandidat för kvällsföreställningar med andra ord ;-)

Emelie klarade det galant, på slutet stod lille skräckslagna hästen rätt lugnt och mumsade godis. Det var inte illa gjort, de hade en svängrum på typ 8 kvm annars skulle de ha hamnat i fotografens sladdar och ljus.

Medan Emelie jobbade med Maus har fotografen tagit alla kort (med blixt, naturligtvis) och på alla ser man en häst som anstränger sig att vara till lags och vara lugn och en tjej som bara skrattar och ler och har kul med hästträningen.

Vi har en bra tid på Isgård just nu. Jag verkligen njuter av det att se så många nöjda aktörer och så många lyckliga djur ("Trölli följde med mig hela vägen från bortersta hörnet i hagen ner hit!" citat Jonathan. Och då ska man veta att Trölli inte hade grimma på sig, hagen är fullt med smaskig gräs och Trölli var hungrig..men han ville hellre leka med Jonathan än att hänga med kompisarna i hagen och äta! Underbart!

Hoppas man ser det där samspelet sen även under föreställningarna. Men, om inte då har i alla fall jag sett det under alla repetitioner!

Ari :-)

För våran trailer har riktiga djur!

Den är inte bara mycket längre än biofilmens trailer (inte mitt fel, det ska ju passa till musiken också), nämligen 5,5 minuter, utan den är helt annorlunda såklart. Men det visste ni ju redan.

För dem som hade missat det hittills: I år blir det ännu mer teater och mindre cirkus. Men kul blir det!

Jana

Stefan håller på för fullt...och snart är kvarnen färdig. Wer will fleissige Handweker sehn? Der muss zu uns Müllern (?, Zimmermännern!) gehn! Sie sägen, sie sägen, sie sägen den ganzen Tag..På filmen är kvarnens gavelsida redan svart av trätjära.

Ingen hästteater utan eld..särskild inte svarta kammaren utan eld. Varje fredag samlas nämligen gesällarna i svarta kammaren för att lära sig trollkonster. Den här gången har alla brinnande hopprep som de ska kunna hantera. Vi har redan en koreografi som jag är väldigt nöjd med och den funkar alldeles bra...så länge repen inte är tända..Nu måste vi alltså repa med brinnande snören (eller brinna med snörande rep ;-))..det är nämligen rätt läskigt att hoppa över de och har de bakom ryggen och sånt..

Igår natt filmade vi också svarta kammaren. Ni kan se fram emot en liten filmtrailer som Jana håller på att klippa ihop. Kanske färdig på måndag eller tisdag?

Ari, med vinterskor på, i fall jag rakar trampa på snöret (det gjorde jag inte, men..men..)

I Tyskland har man jobbat med Krabat-sagan i flera år och gjort om den till film. Det här är trailern..mest för stämningens skull. Annars ser (naturligtvis!) ingen ut som den borde..man har ju helt andra bilder i huvudet. Dessutom är våran Krabat mycket snyggare och våra gesällar inte så smutsiga!! ;-)

Men stämningen, den är det inte mycket fel på...och jag kommer definitivt att försöka åka ner till Tyskland för att kunna se filmen.

Ari

Vi har börjat med reklambiten..det här är ett av de första korten som tagits...36 grader varmt i improviserade fotostudion, skygga Herr Fux, som inte är van blixtljuset och 6 trötta, överhettade mjölnargesällar ;-).

Det var endast Garik som orkade posera, men han är säkert van, han uppträdde väl i många år under liknande förhållanden, gamle cirkusartisten han är! Titta gärna in på teaterns sida under aktörer, vi kommer uppdatera med kort allt eftersom...

På bilden saknas 2 gesällar, kantorkan som sjunger så vackert och HMTF (HanMedTuppFjädern), men hans vagn hade ändå blivit problematiskt att klämma in i studion..då gjorde det inte så mycket att han är nere i sydfrankrike och dricker lite vin med franska farbröder. Kantorkan städer på Billerud, Michal jobbar i Göteborg och Juro seglar fortfarande på böljan, den blåa..Vad bra att Krabat har premiär med Värmlandsoperan först till veckan, då hade han under helgen tid att repa med oss.

Ari 

Det här året är vi inte alls bra på att dokumentera teaterns repetitioner och händelser (ur olika anledningar, tex hade modemet lagt av under åskvädret..). Då är man ju tacksam för att åtminston Tomas beskriver lite hur det känns för de som plötsligen har blivit djurtränare ;-).

Men även om man inte tror det, vi har redan kommit ganska långt med "Krabat". Än så länge har det varit lätt och vi haft världens flyt. Det känns väldigt bra att jobba med alla inblandade (jo, ibland är det även bra med Garik ;-)). Det här året är det så mycket mera "vi"-känsla över det hela, dvs gruppen har blivit rätt sammansvetsade och det är jag riktig glad över!

Under helgen i värsta stekhettan har vi ändå hunnit med en hel del scener. Upplaget: går igenom scenen i skuggan, sen ut på scen utan djur (funkar allt? Bra!), blötar ner artister och evtl djuren, in på scen igen (29 grader, puuu!), spelar, ut med djuren, eftersnack i tältets skugga, sen nästa scen. Kan ni föreställa er? Vilken disciplin det krävs (varenda minut som man väntar inne på scenen blir det bara varmare)? Och då var de inte mindre än sju artister på scen plus sex djur! Då är det naturligtvis kul att få MMS-hälsningar från Eva, som är ute med båten i Norges skärgård och har det precis lagom varmt! ;-)

Djurträningen har funkat över förväntan bra, jag glömmer ibland att det fortfarande egentligen är novicer som hanterar mina hästar och hundar..det går så bra att oftast djuren inte ens behöver vara med på repititionerna! Det räcker med lite träning bredvid på egen artists hand..

Det de ska kunna är mer krävande än vad man tror. Föreställ er att ni låna ett för er helt främmande djur (ni kan tänka er en kossa eller en kamel ;-)) som ni utan förkunskap ska kunna sitta på och rida (utan sadel och träns, förstås). Utöver det ska kossan/ kamelen följa er i alla situationer manuset föreskriver det eller alternativt stå helt stilla så att ni kan agera skådis, dessutom i en för djuret ganska krävande miljö (natt, strålkastare, skuggor, publik)...icke så lätt, eller hur? Men Tomas, Jonathan, Benjamin, Micah och Emelie fixar detta!

Klart är det skönt att det finns med Jana, Eva och Johanna, som har egna djur som de känner! Och så Anki förstås, som kör ett eget litet race och kör in en ovillig Svana (kolla träningsbloggen, jag ska beskriva hur vi försöker att övertyga lilla stoet att även körning kan vara kul).

Sen är manuset ganska omfattande det här året, hela 32 scener! De ska kommas ihåg också, även av mästaren Garik..och så har Elin först lärt sig en tysk (!) visa och sen börjat öva med Benjamin så att de kan sjunga duett (det har blivit så fint,så fint man blir helt ....:-)), ni måste bara komma till föreställningen och lyssna på dem!

Kostymerna är klara och sceneriet nästan (Stefan behöver bara fixa färdig härbren och bygga ett kvarnhjul och en kista..). 

Även reklambiten är på gång..vi fick fixa biljetterna (lay-out och sånt) mycket tidigare än vi trodde för det har redan kommit en hel del beställningar och biljettreservationer (otroligt, vi har ju inte varit ute med varken annons eller affischer!)

Allt känns bra, nu går vi in i den där stress-fasen...bara 3 veckor till genrepet!!

Ariregissör :-)) 

En månad kvar till premiären av Krabat.

Scenträning står i fokus...

I onsdags tränades det trix med hästar och hundar. Resultatet av träningspasset var över förväntan,  men det viktigaste var den glädje djur och människor utstrålade.

Motivationen steg hos oss artister när vi märkte att det gick riktigt bra, och helt plötsligt ser allt inför föreställningen ljusare ut.

/Tomas W