Nu har vi i en hel vecka haft ett alibibarn. Ett alibibarn används för att göra allt som man själv vill göra men som är egentligen tänkt till barn. Man kan exempelvis låna ut ett alibibarn för att titta på barnteater. Det gör såklart inte vi eftersom vi kan hävda ett yrkesmässigt intresse för barnteater. Därför sitter vi med fyra vuxna i publiken och kan ha kul, utan att vi behöver låna ett barn. Vi rekommenderar förresten Fridas dockteater, hur kul som helst!

Får vi tag i ett barn använder vi det för att testa den nya lekparken i Mariebergskogen (rekommenderas). Eller för att äntligen försöka göra vingummi själv (originalrecepten rekommenderas INTE, vi ska nog hitta på en lösning som funkar med mycket mindre socker). Eller för att sätta upp en gunga i ridhuset. Det är bara att sätta en tygbit mellan de två rep som egentligen tillhör akrobaternas säkerhetslina.

En tygbit eller också vad som helst:

Vi skulle ha gjort en gungstol också. Kanske nästa gång...

Jana

Midsommar är – i motsats till alla andra helger utom valborg – inte en kristlig helg. Eftersom grodhoppning och dans runt midsommarstången inte tilltalar den midsommaroerfarne tysken gäller det alltså att hitta på något passande som man kan göra på midsommar. Offra en tupp kanske? Näääää, även om tuppen inte beter sig som vi gärna vill är det ingen anledning att offra honom. Lite snäll är han ju. Springa naken runt en bål? Fullständigt omöjligt, det spöregnar. Det bör vara något som man kan göra inomhus. Kan ni gissa vad vi gör?

Det behövs en stor stor kastrull, brännässlor, skräppor, några hästskor, vatten och en stor stor sked. Dessutom fick jag åka till IcaMaxi, dagen före midsommar kl 17, för att köpa upp all alun som fanns där. Jag missade naturligtvis alunhyllan i första försöket och fick sedan simma mot människoströmmen förbi fiskhyllan. Det tog mig flera minuter att tillbakalägga dessa två meter för att sedan kunna vänstersvänga in till alunen. Vad är det som gör att ALLA svenskar MÅSTE köpa precis samma varor när det är helg? Är det genetiskt? Eller en betingad reflex? När man hör ordet ”midsommar” plockar händerna automatiskt sill, potatis och jordgubbar in i inköpsvagnen? Signalen ”jul” gör att man dras, liksom kallad av en högre makt, till skinka och prinskorv?

Jag med mina alunpåsar och två liter juice var i alla fall jättetacksam när en snäll dam i kassan bredvid sa till mig att jag kunde gå före henne. Tack!

Alunen fick sedan helt klart inte vara med eftersom en annan huvudingrediens inte räckte till: karatedräkter.

Det som kocken lagar här är nämligen kostymerna till mjölnargesällerna i Krabat. När man väl hade räknat ut hur många svindyra förpackningar textilfärg skulle gå åt per dräkt – en enda väger typ tre kilo – bestämdes det att det är snyggare med naturfärg. Alltså t ex brännässlor och skräppor med järn till något rödaktigt som skulle matcha en fux. De första tre försöken blev inte så jättebra, fin färg men lite väl fläckig. Det här får vi öva lite. Dessutom får kanske alunen en chans nästa gång. Den lär göra färgerna lite mer lysande.

Jana

Schrottsuppe:

Man braucht dazu ein Fahrrad,

ein rotes, wenn man's da hat,

'ne Hantel, einen Expander,

rührt alles durcheinander.

Ganz wichtig, nicht vergessen:

Der Topf wird mitgegessen!

Nein, natürlich nicht, es sind Kostüme für's Theater, die hier zubereitet werden.

Just nu repas det för fullt inför höstens stora program "Krabat". Krabat är en pojke som hamnar som lärounge på ett kvarn där han också får lära sig svart magi. Det allra första som alla, som kommer till kvarnen, ska lära sig är att förvandla sig till korp. Här, tänkte vi, har vi ett utmärkt tillfälle för våra unga albatrossar att komma ut på scen. De skulle bara flyga runt lite i grupp. Mer än det behövs ju inte för att skapa en viss otäck stämning. De skulle visserligen lackeras om lite för att få rätt korpfärg (fågelskrämman får ju också grönt hår för föreställningarna) men storleken skulle visst vara rätt. En halvvuxen albatross borde vara ungefär lika stor som en vuxen korp.

Men nu har vi tydligen fått strutsar. Som inte kan flyga. Som till hösten kommer att vara lika stort som några av våra skådespelare. Om vi inte får tag i några albatrossar eller korpar snabbt så vet jag inte hur vi ska göra. Ta till hästar och hundar igen??

Jana, skrämma i Isgårds fågelteater

Det var ett alternativ som vi inte har tänkt på den senaste tiden. När vi byggde fågelhagen för ett år sedan hamnade vi ju så högt upp med taket att vi sa att det skulle gå att ha strutsar i. Och sedan glömde vi bort det.

Det är först nu att vi kommer ihåg det. Bengt-Olof menar att vi har fått oss några strutsar nämligen. Albatrossar lär det definitivt inte vara. Då får man vara glad att taket är så högt. Och så funkar det ju bra med vår plan att skaffa stora fåglar så att katten inte äter upp dem. Men lite synd är det att vi får göra om hela planeringen för teatern. Nu ska det vara en pjäs med långa halsar och ben, istället för stora vingar. Någon som har en ide? Och vad äter strutsar? Vi hade satsat på sill och lite makrill till albatrossarna...

Jag har i alla fall lagt i alternativet "struts" i omröstningen nu så att ni som är erfarna strutsuppfödare också har något att rösta på.

Jana, strutsskötare?

Nu blir det äntligen annorlunda i det gamla ridhuset. Alla lampor som hittills störde i mitten har flyttats åt sidan och ska numera sitta på väggen. Nu kan man äntligen spela volleyboll därinne utan att lamporna är jömt i vägen. Dessutom blev det två block i taket för att kunna sätta fast säkerhetslinor till alla som håller på med voltige, folk och hundar. Man kan redan gunga där. Blir ett riktigt cirkushus, kul! 

Det var ju många som gärna ville se vår framtida Albatross- och Alpakateater. Eftersom alpakor är så hemskt dyra har vi börjat med att skaffa albatrossar. Sådana är ganska billiga – typ 50 spänn per albatross – så länge de är så små. Trodde vi i alla fall. När Sigurd kom hem med dem var inte längre så säkert på att vi verkligen hade fått tag på rätt sort. Har vi blivit lurade eller är detta här albatrossar?

Ska kanske börja med en ny omröstning...

Små gamarna är lustiga att se...

Jana

Det här är början till ett nytt Mimulusprogram som med fördel kan framföras i dagsljus. Det andra programmet som Mimulusteatern har skapat, Voodooskrämman, spelas ju i svart ljus så att den svenska sommaren ställer till med problem. Det finns väldigt få platser som kan mörkläggas helt och hållet som samtidigt tillåter djur i lokalen. Vi får oftast spela i ladugårdar där solen skiner in genom alla sprickor så att hela vitsen med svartljuset är förstörd.

Därför har vi hittad på ett nytt program: Djungelboken! Det funkar utomhus och i dagsljuset. På bilderna hypnotiserar ormen Kah publiken – i form av fotografen och några passerande bilister – för första gången.

Die Schlange Kah aus dem Dschungelbuch zum ersten Mal auf Opfersuche. Beinahe hätten wir ein paar Autofahrer erwischt, die kurz davor waren, in den Graben zu fahren... 

Varje föreställning som jag är med i som Ari har regiserat är det alltid något nytt och utmanade, detta år är det att få människa och häst att agera tillsammans som en och samma karaktär. Idag började vi jobba ihop oss om de normala arbetsdagarna i Kvarnen. Runt, Runt runt med hästarna och se till så att vi kände oss lite sammanlänkade. Och vi försökte lära oss uttrycka våra karaktärer, det gick väl ganska bra.

Garik passar utmärkt i rollens som mästare, och såg mest ut som en maffia boss som välkomnade en ny medlem i familjen när han välkommnade Krabat till Kvarnen.

Sist hade vi voltige och jobbade på att överhuvudtaget ta oss upp på hästen utan hjälp. För en del gick det bättre än för andra.

Vi avslutade träningen med en mycket god tårta för vår regisör Ari fyllde år.

Tomas W