Efter allt teaterarbete är det nu dags att börja den "vanliga" träningen. Idag hade jag bestämt mig för att longera "gamlingen" och känna av var jag har lillpôjken Jonakur, som har haft semester en tid. Socki visade direkt att longering enligt gammalt mönster kan du glömma. Jag var ganska oförberedd på reaktionen eftersom detta aldrig varit något problem tidigare. Egentligen ganska korkat av mig att inte inse att vi faktiskt har ägnat större delen av sommaren åt att komunicera på ett helt annat sätt. Vi avbröt övningen ganska snabbt och jag måste fundera på hur jag ska lägga upp en träning som han redan är inne på. Det känns som om han ligger före mig i tänket. Hur lätt är det inte att falla in i gamla invanda mönster? Skärpning!

Sedan var det dags för Jonakur. Vi lekte gå, springa, stopp och backa. Om och om igen (ingen grimma). Han tyckte det var jättekul och jag med. Jag vill att han ska bli följsam och göra halt på "kommando" i alla gångarter. Jag har bestämt mig för att gå långsamt fram och inte börja med fler nya moment förrän detta är befäst. Detta är bra tränigen även för gammelorch-tanten!