Idag har jag träningsvärk..och då börjar man undra vad det var man gjorde igår. Vi lastade hela tältet, Voodooskrämman (en hel del lådor), eldgrejerna och info-material. Sen reste vi tältet i stan, fäste stora, svarta draperiet i den och rastade hundarna på Sandgrundsudden. Efteråt installerade vi Voodoo-skrämman och satte upp infotavlan. Sen gick vi och kollade runt vad alla andra gör, det var en hel del gatuteater man kunde beskåda :-). Hundträning i och utanför tältet. Då var klockan redan efter 19.00 och det var dags för sminkning och resterande förberedelserna. Uppträdande Voodoo-skrämma. Sen tog vi ned tältet (Tack alla hjälpare!), stuvade undan allt i släpet och förberedde eld-showen. Det var en hel del jongleringsgrejer som skulle dränkas i tändvätska och dessutom fick vi passa scenen, så att åskådarna inte minskade den (vi behövde rejält med svängrum till eldsnören..). Sen uppträdde vi med elden. Efteråt allt in i olika bilar och släp och aker hem. Pust! Kanske inte så konstigt, att mina muskler är lite ömma..jag hade ju inte suttit ner någon gång under gårdagen.

Ändå gick det hela till under rätt avslappnade former, mycket tack vare det otrolig duktiga gänget som är med i Mimulus! Därför märkte jag inte att det var ansträngande, det har verkligen varit roligt hela dagen.

Vi hade mycket publik och fick dessutom bra kritik för såväl Voodoo-skrämman som ELD-showen, då är artistdagen dubbelt så kul!

Klart, att inte ALLT har funkat...Vanda gjorde sig lite illa, när hon övade med frisbee-fåglarna och ville därför inte fånga och mörda fåglarna sen. Hathil var inte bra däran, hans mage gjorde lite ont och det gjorde att han inte ville ligga eller buga på scen. Stephan hade världens förkylning. Men, trots detta var de med och gjorde sitt bästa!

TACK, NI ALLA! Ni är verkligen otroliga!

Ari, en i gänget

Ikväll ska vi visa en bit „Krabat“ på Kulturnatten. Den biten som har med eld att göra. Och den här gången ska vi ha med ASP´s fina Krabat-låt. Det är säkert inte så lätt att sammanfatta en hel bok i en enda låt, men de har lyckats. Lyssna själv

För de som kan tyska, här är texten:

Gehorche der Stimme
Des Meisters gehorche ihr
Gehorche der Stimme
Des Meisters gehorche ihr

Ich bin des Meisters Ruf gefolgt,
die Stimme zog mich magisch an
das heisre Rufen in der Nacht
im Traum schlug mich in seinen Bann
endlich öffne ich mit klammer
schweißbenetzter Hand die Tür
zur geheimen, schwarzen Kammer
und der Meister spricht zu mir
er fragt mich was soll ich dich lehren
Müllern und das Andre auch
er streckt mir seine Linke hin
ich schlage ein so ist es Brauch

und mir sprießen Rabenfeder
und so flieg ich unerkannt
über Grenzen in das Leben
wie der Wind schnell übers Land
und ich breche alle Regeln
um heut Nacht bei dir zu sein
fühl mein Rabenherz es schlägt so
schnell und nur für dich allein

schenk dir eine Rabenfeder
unsrer Liebe Unterpfand
denk an mich ich komme wieder,
denk an mich hältst du sie in der Hand

Gehorche der Stimme
Des Meisters gehorche ihr
Gehorche der Stimme
Des Meisters gehorche ihr
Gehorche der Stimme
Des Meisters gehorche ihr
Gehorche der Stimme
Des Meisters gehorche ihr

Er spricht: ja nun gehörst du mir
Mit Haut und Haaren bist du mein
Ich wollte fliehen voller Furcht
sein Blick fährt mir durch Mark und Bein
Mit einem Auge nun erfasst er
dich du willst vor Angst vergehn
Das andre unter einem Pflaster
Schwarz und kann doch alles sehn
Ich komme mir so schrecklich nackt vor
Zauberspruch um Zauberspruch
liest er uns vor aus dem Koraktor
Weiße Schrift im schwarzem Buch

und mir sprießen Rabenfeder
und so flieg ich unerkannt
über Grenzen in das Leben
wie der Wind schnell übers Land
und ich breche alle Regeln
um heut Nacht bei dir zu sein
fühl mein Rabenherz es schlägt so
schnell und nur für dich allein

schenk dir eine Rabenfeder
unsrer Liebe Unterpfand
denk an mich ich komme wieder,
denk an mich hältst du sie in der Hand

wo bist du nur hingeflogen
überall sucht dich sein Blick
hab den Kreis um uns gezogen
doch es zieht mich schon zurück
hör die stimme deines Meisters
gehorche denn er kriegt dich doch
er wird dich finden und du weißt es
nur mein Herz ruft lauter noch
nach dir

und mir sprießen Rabenfeder
und so flieg ich unerkannt
über Grenzen in das Leben
wie der Wind schnell übers Land
und ich breche alle Regeln
um heut Nacht bei dir zu sein
fühl mein Rabenherz es schlägt so
schnell und nur für dich allein

Schenk dir eine Rabenfeder
unsrer Liebe Unterpfand
denk an mich ich komme wieder,
denk an mich hältst du sie in der Hand

denk an mich ich komme wieder,
denk an mich hältst du sie in der Hand

denk an mich hältst du sie in der Hand

Nu är det (nästan) officiellt: I söndags bildades föreningen Teater Mimulus. Namnet har ju funnits ganska länge men stod hittills för en mindre grupp som uppträdde bara med hundarna. Nu är Mimulus överbegreppet för allt som vi tycker är kul: Hästteatern, mindre uppsättningar, kurser, läger, allt möjligt. Håll utkik efter det här ekipaget:

Dessa tre kommer framöver att dyka upp lite här och var. När ni ser dem så vet ni att vi är i närheten. Kom gärna fram och kolla vad vi gör! Första chansen har ni redan imorgon på Kulturnatten i Karlstad.

Mimulus har en liten undertitel som heter "Teater med häst och hund". Det ska stå i stora bokstäver över tältingången. Sedan ska det ju gärna stå på hundburarna också men vi misstänker att vissa hundar vill gärna ha något annat namn på buren:

Teater Abbe - Teater med korv och boll

Men kanske att de andra vill också ha ett eget teater:

Teater Hathil - Teater med bröd och broccoli eller skulle det kanske vara en "Bamseteater med bröd"? Samma teater med lite mer akrobatik och show skulle då heta "Cirkus Tortellini" så klart.

Jana

Föreställning nummer två gick oerhört mycket bättre. Lite förändringar här och där............lite förändring av musiken gjorde att tempot blev lite högre, bort med några scener m.m Helt plötsligt har vi en föreställning som är lagom lång. Att göra en föreställning tillsammans med detta gäng är så himla kul. Alla är engegerade och alla kände nog att förändringaran vi gjort under veckan lyfte föreställningen rejält. Så här mycket ändringar hade vi inte klarat av tidigare år. Det hade blivit vilda protester! Men inte i år. Alla är med och bidrar till förbättringar. Häftig känsla att få vara en del i detta. 

Eva/Juro + Sokrates

Igår hade vi premiär på Krabat på Isgård, och hela uppsättningen med skådespelare och tekniker av alla slag var på plats klockan 7. Det innebar att vi hade två timmar på oss att sminka oss och göra oss iordning för föreställningen. I torsdags hade vi ett genrep, och då åskade det och var ett rejält oväder, så dåligt att vi blev tvugna att invänta ett uppehåll innan vi vågade låta hästarna inta scenen i strålkastarnas ljus. Trots att det såg bättre ut på premiärdagen, kunde jag inte låta bli att be en kort bön för att vädret skulle hålla i sig. Gud hörde mig tydligen! :D

På torsdagen fick jag för första gången se en del av den rekvisita som vi skulle använda, och jag blev direkt mycket nöjd och fascinerad av ljusstavarna som vi skulla använda till scenen i Svarta Kammaren. För varje besök på Isgård blir jag bara mer och mer fascinerad av alla handlingskraftiga och uppfinningsrika människor som bor där;

Ari, som ju har anordnat hela föreställningen, brukar alltid förvåna mig med kreativa och intressanta lösningar på rekvisita. När beställningarna av ljusslingor till stavarna inte hade anlänt i tid, hade hon anordnat ett snöre med "brytljus" att använda istället. Det såg väldigt bra ut, tyckte jag.

Stephan, som i år är med och spelar den hemska mäster, är också en som ständigt överraskar mig med sina byggen. Tillsammans med Sigurd skulle jag tro att han bygger snabbare än kommunen. Mellan träningarna kan man se hur scenen tar form. "Det där tornet var inte där förra gången", "När kom avsatsen dit?" och "Åh, ni har skaffat en kvarn" är bara några av de citat som man har kunnat höra under de senaste två åren.

Sen är Jana alltid beredd att ge tips när det är något man inte förstår. Små, enkla tips som får ens bekymmer att framstå som småpotatis.

För min yngre bror, Micah Fryxelius, var detta hans allra första föreställning, och han hade nog en del fjärilar i magen. Han trädde rakt in i rollen som den lite spralliga mjölnargesällen Lobosch, som alla gillar. Själv spelar jag Merten, som efter sin släktings död på kvarnen fylls av sorg och försöker fly. När det inte fungerar försöker han hänga sig, men även det misslyckas eftersom mäster har ett finger med i spelet. Jag har verkligen kommit in i rollen nu. Jag är så inne att jag knappt kommer ut. Häromdagen skrev jag en dikt som jag gav namnet "Merten hänger sig", som handlar just om Merten. Jag bifogar den lite längre ner.

Sen är jag en lyckligt lottad person som har fått jobba tillsammans med de andra i rollbesättningen;

Tomas, som spelar Michal (Mertens släkting som dör). Han är lika ansvarstagande i verkligheten som han är på scenen. Otroligt förstående och samarbetsvillig.

Emelie, som spelar Lyschko - den skvallrande retstickan - har fått stå ut med många skämt på grund av sin roll. Men hon är verkligen inte så på riktigt, även om hon är övertygande i rollen.

Benjamin - självaste Krabat - gav en touch av mer professionell teater och var en hjälp och inspiration när jag själv skulle våga spela teater ordentligt.

Elin - den vackra Kantorkan. Hon kanske "kan-torka bordet", som alla har påminnt henne om, men hon sopar verkligen golvet med alla när det kommer till att sjunga.

Eva - som spelar Juro - är alltid en stämningshöjande personlighet och mycket erfarenhet när man behöver det.

Johanna - Tonda - tar verkligen stort ansvar både bakom och på scenen, ett karaktärsdrag som stämmer bra in på Tonda. Hon är brandvakt, och påminner oss ofta om sina privilegier och rättigheter som hon kan ta till om vi fattar eld. Hon hotade till och med Micah med en amerikansk rugbytackling om han tog eld.

Micah, Jana och Stephan (Lobosch, Witko och Mäster) har jag ju redan nämnt lite om. Jaja, nu har jag pratat alldeles för länge. Nu kommer dikten, ha det bäst alla ni som läser!

Vad måste göras, vad måste ske
för att livet ska sluta förstöras?
Jag må lida ack och ve,
men mitt allt får ej förgöras.

Hur kan jag rymma, hur kan jag fly
om min själ är bunden vid kvarnen den grymma?
Om mörker är allt jag ser på min sky
och åskmolnen hoppet kan skymma.

Vad jag än gör, vart jag än går
så slutar jag skadad och mör.
Rakt framför kvarnen, år efter år,
dit stapplar jag, frusen och skör.

Vad finns att hämta, vad finns av värde
när ihåligt nöje är skratta och skämta?
På kvarnen dör alltid den vise och lärde
är det då värt att streta och flämta?

Och så min bror; lärde Michal dog;
I makten blev han för stor.
Och livet hans av mäster togs
Snart var han borta, min storebror.

Jag springer, jag vrålar, med ekon som svar
och ångest bjuds mig i skålar.
Jag tar vart uns av den kraft jag har kvar,
men väggen tål mer än jag tålar.

Till sist är jag bara en uppgiven man,
som gråter i natten den klara.
Då gör jag det enda jag vet att jag kan,
jag hänger mig själv i en snara.

"Snart, vill jag lova, snart är det slut"
låter önskningar tysta och dova,
men mäster har sett mig och tar sitt beslut
att ej låta själen min sova.

Hans hånande blick är allt vad jag ser,
han inväntar nog rätt ögonblick,
när jag just ska dö, då släpps jag ner,
i ett eländigt, plågande skick.

Jag tvingas att leva, tvingas att finnas.
Mitt hjärta är sårat och ömt av en reva.
Jag trodde att svartkonst var vägen att vinna,
men allt den har gett mig är halsen den skeva.

Jonathan

Mästaren Garik hade fått problem med spelningsdatum, han fick inte ledigt från jobbet då. Problem..vad ska vi göra? Spelar utan mästare?.nää, en mästardocka?.inte heller lyckat. Var och en av oss hade redan övat på mästarrollen alla gånger Garik inte kunde komma till repetitionerna. Kanske att de gesällarna som har dött kan hoppa in och dela upp mästarrollen? Krångligt..

En ny person som mästare? Svårt att komma in i en produktion som redan har kommit så här pass långt...

Vi har haft tur..vi har fått en ny mästare! Stephan, handverkaren här på gården och egentligen ansvarig för scenbygget och rekvisita. Han har byggt kvarnen och det är hans kläder som skulle ha varit Gariks scendräkt.

Stephan tar an sig den här svåra uppgiften att på nolltid , med bara några repetitioner gestalta den ondskefulla härskaren på kvarnen. Icke så illa om man vet också att han ju är en tysk timmerman och inte svensk skådis ..svårt att hänga med i alla svenska teateruttryck. Dessutom har han aldrig stått på scen och befarar lite scenskräck när han sen kommer stå inför publiken. ;-)

Nya mästaren kom på en fredagkväll, klev in i svarta kammaren och började undervisa eldkonst. Om inte det här är ett bra omen så ..;-)) Och se bara med vilken hållning han kliver in i rollen!

Fredagkväll, det betyder en hel kväll i svarta kammaren...så står det i koraktorn och så är det här på gården. I svarta kammaren får gesällarna sin magiska utbildning. Mästaren läser högt trollformlar i koraktorn och gesällarna upprepar.

Hos oss lär de sig jonglera poj och stav och hantera eld. Varenda fredag..nästa fredag får ni titta på (premiär) och även fredag därpå är svarta kammaren öppen för publiken. 

Lite magisk är det...vi hade inte tänkt på det här, vi hade inte planerat att öva svarta-kammaren-scen på fredagar..är det möjligt, att magin vill bli utlärd? 

Nu är det höst. Det känns verkligen som höst på riktigt, även om det är fortfarande augusti och egentligen sista dag på sommarlägret här på gården. Efter att barnen hade åkt hem tog vi en liten paus - som räckte till att äta upp en tårta och träna en unghäst - innan vi repade för Krabat.

Det var första gången sent på kvällen med strålkastare och full utstyrsel på oss, precis som det kommer att vara nästa vecka till premiären. I eftermiddags var det fortfarande sommar med barn som repar för sin uppvisning i strålande solsken men ikväll stod dimman över hagarna och en full måne strålade i himlen bakom tältet. Man fryser lite i sin tunna scendräkt medan man håller på att elda upp halva paddocken. NU känns det som teater och då är det höst.

Jana