Några snuddar som filmades under en fotosession (därav blixterna som ljuser då och då)...

Mera jul!

Jana

NURE JULIGEN..ja, så sjunger vi medan vi tränar. Det här året är det jul för oss i hela 6 veckor..Igår var det fotosession, vi börjar bli lite vana, även djuren trivs tydligen i rampljuset. Annars kan jag inte förklara varför det blir allt svårare att ta stillbilder på de. De går nämligen igång så fort de står i strålkastarens sken, för de var det väl ingen skillnad mellan fotografens blixtanläggning och scenbelysning. Hathil fick bara vara med i typ 5 min och då hade han redan hunnit att plocka upp ena och andra käglan. Vi fick slänga ut honom när han började att gång på gång slita av Janas tomteluva (och han hade sååå kul, hela Hathil bara skrattade). Efteråt hade Socki sitt "uppträdande", samma här..han plockade upp både gryta och lock, käglor och en sked. Tack och lov hade han inte fått nån belöning för "slita av Evas mössa" i väldigt länge, så Evas luva fick sitta kvar. Dessvärre blev han placerat direkt intill julgranen och det var lite frestande också. Nuförtiden är det alltså svårt att bromsa djuren, de vill bara inte vänta tills de är rätt placerade och fotografen är klar. De har så kul!!

Särskilt imponerat blev jag av Tomas..förutom att han kan hålla en massa föremål i luften gjorde han en insats som ingen förutom mig och Johanna la märke till. Han såg nämligen till att Svana-hästen stod still- Han belönade henne med hästgodis i smyg och med väldigt bra timing (varifrån hade han fått godis?  han måste ha planerat insatsen..). Tomas är nog på väg att bli en riktig hästkarl, om det inte är repetioner lekar han med Isolfur Björksson, men det är en annan historie som han kan berätta själv om i träningsbloggen.

Midnatt råder....hon (jag) har redan tappat (käglan, ja, det händer..)

Arinisse

Nu är jag äntligen precis som alla andra. Det är den 13 november, kl 16:59, och jag har just hämtad in julgranen!

Bilder av den ursnygga granen kommer snart...

Jana

Da´n före da´n, hemma hos jultomten. Så heter årets julföreställning. Vi går med tovade tomteluvor och övar jonglering, poj och diabolo. Hundar och hästar dukar bord och drar undan bordsduket (bravo, Socki!). Efter en hel månads träning börjar det hela ta form. Nu gäller det bara att fläta ihop de olika numren till en föreställning, men det verkar inte vara svårt för proffs-regissörn (vi har fått tillväxt..Inger håller nu i den biten och det är vi väldigt glad över!).

Kostymerna är nästan färdiga och vi övar även på jullåtar (vi SJUNGER!!). På köpet fick vi tyskar lära oss en hel del om svenska jultraditioner (jag trodde egentligen att jag redan hade pli på detta efter mina 13 år i Sverige..). Det här året blir julen riktig svensk-julig!

Ari, numera nisse

Någon som har frågat sig vad den kryptiska omröstningen på högra sidan betyder? För några månader sedan hade vi fått in några djur som vi inte riktigt kunde placera, albatrossar, strutsar eller vad då? De flesta har röstat på albatross resp gam. Nu har de växt till sig lite och vi kan äntligen lösaupp mysteriet: Vi hade köpt en örn!

Det andra djuret som kom tillsammans med örnen är dock fortfarande en gåta. Det ser inte ut som den brahmahönan vi har köpt den som, tycker vi.

Någon som vet vad det söta ljusa ska föreställa? På allvar, vi vill verkligen gärna veta vad det kan vara för ras...

Såhär ser hela hönssamlingen ut:

Och såhär bor de (det var pappan som gärna ville se det ;-} ):

Jana

Det är såhär det SKA se ut på kvällen:

Och såhär ser det faktiskt ut hos mig en vanlig måndag kväll kring midnatt:

Kommer han någon gång att sluta med detta? Det ser förresten likadant ut när han har viltspårat på morgonen, har stod på teaterscen på eftermiddagen och var med på brukshundklubben på kvällen. Hur som helst ska det hända mer roligt vid midnatt...

Jana

Ja, teatern fortsätter..och det glädjer inte bara Hathil. Även vi andra har fortfarande ganska kul med Voodooskrämman, oftast..

Idag hade vi ett uppträdande i Forshagas folketshus, dvs på en riktig inomhusscen och med andra program både före och efter oss. Lite svårt med logistiken, vi är ju vana att vara oberoende med vårt tält. Men, det fungerade..installera allt på scen, sminka och vänja hundarna vid miljöet inom en 3/4-timme. Och sen började det...som vanlig, fast jag glömde att spela 2 hela scener (!!)..det gjorde att inte fågelskrämman var på plats till nästa scen och så vidare..Herrejösses! Sen rakade jag dessutom att trampa på Hathils svans som pekade ut genom skynket (och bakom skynket är det VÄLDIGT mörkt..). En svanstrampad Hathil vill sen inte förstöra ballongfåglarna och det ledde till att MFF vann kriget mot skrämman för en gångs skull (till Evas glädje).

Jag hade ingen fokus eller så är det så att man bara blir lite vimsigare allt eftersom man blir äldre. Snart behöver man en personlig assistent som skickar in och ut en. Vilken tur att de andra var rätt förlåtande, inte ett enda ont ord fick jag (fast man vet ju inte vad de snackar bakom ryggen en ;-)). Jag ska verkligen skärpa mig och dessutom öva mera ofta..Ysch!

Vimsiga tant Ari 

Imorse fick jag läsa ett inlägg som jag hade skrivit för precis ett år sedan: Terrible theatre.

Jag måste säga att jag har vant mig vid att min hund absolut ska göra något kul allra sist på kvällen. Det är nämligen fortfarande så att han kommer fram med leksaker för att övertala mig att vi ska leka lite eller att han åtminstone ska få en stor kex istället för tuggpinnen som han egentligen ska ha.

Han har under året som gått allteftersom bestämt sig för en lite mer noggrant tidpunkt, inte bara "sent på kvällen" utan "när hon har gått och lagt sig". Vem har lust att leka barfota med en stor hund? Vem har lust att gå upp igen när det just har blivit varm i sängen, frysa sig fram till godisbruken för att hämta kex? Inte jag nuförtiden. Det har varit roligt de första typ sex månader men sedan blev det lite jobbigt, tycker jag. Så han har inte fått någonting alls de senaste veckorna. Men beteendet sitter djupt, han ger inte upp (han är ju inte en sådan som ger upp).  Jag försöker övertyga honom att det är också kul att ligga framför sängen och blir klappat och kliat men det går han inte riktigt med på alla gånger. Ibland funkar det, ibland får man ett mjukisdjur efter det andra i ens bok och när dem tar slut börjar en kall nos att putta runt boken. Eller en något varmare rumpa sätter sig mitt i boken. Undrar ibland om det är en storvuxen katt som jag har. Eller en alltid hungrig hob?

Terrible theatre...

Jana

Letztes Jahr hatte der Teddy gelernt, dass man abends immer was Lustiges macht und dann ein Kaustängchen bekommt. So war das nämlich mit dem Theater immer. Das wollte er aber auch so haben, wenn kein Theater war. Das ist nie mehr weggegangen...