Igår var det äntligen – eller redan? - premiär för Hästfolkets Totem. Redan på morgonen blev det tydligt att det är sedvanligt teaterväder, dvs spöregn och vind hela dagen men uppehåll på kvällen. Det fanns nästan inga gränser till vår glädje att den cafeterian som vi höll på att möblera INTE var i ett tält någonstans i paddocken. Även om det droppade lite i den nya entrén också (taket var inte riktigt färdig än). Och att tänka sedan att man inte behöver bära ut alla grejer för att bära in dem efteråt. Allt stod redan klart i ridhuset, näää, Teaterladan heter det nu. Man slapp lägga sig i blötan, man var inte rädd om tekniken och jag tror att även publiken uppskattade att de slapp regnkläder.

Förutom några småmiss gick hela kvällen jättebra och jag tror att alla var nöjda. Okej, våra hästar lämnar inte scenen. Väl inne trivs de tydligen jättefint där, de gör allt de ska – och lite till – men ut går dem inte. Vilket roligt problem! Vi ska nog göra deras rasthagar lite roligare så att det är okej att vara där också. Sådant kan man ju träna faktiskt.

En bit före pausen körde Tomas igång cafeterian vilket resulterade i en mörk scen eftersom säkringen klarade inte av teaterbelysningen, kaffebryggaren, vattenkokaren och grillen samtidigt. Det var just i ett scenbyte så att det gick att lägga in en liten tjuvtitt på eldshowen som avsluter pjäsen. Shamanen hittade i mörkret inte bara tändaren utan även en jättemarshall och trollade runt med den lite grann tills hövdingen tröttnade på pausen (stod utanför och visste inte vad som hade hänt) och släppte in hela hästflocken. Hästflockscenen blev lite mörkare än vad det brukar vara och lite längre men det var nog ingen som tyckte illa om det. Resten gick jättebra. Och snabba var vi, bara 50 minuter för första delen trots att säkringen gick. ;-)

Hästfolkets Totem har blivit bra. Nu är det bara reklamen som ska hinna ikapp produkten.

Jana

Så här kan det se ut när vi repar...Eva styr Socki med väldiga, överdrivna signaler (för publikens skull, Socki behöver betydlig mindre vägledning)..Jonathan och Trölli delar på ett huvud..och shamani-Jana försöker att få Socki ner på knän fast Eva sitter ovanpå ;-))

Vi har rätt kul (fast det är slitsamt..)

Ari

Snart får vi en massa fina små Mimulus (eller borde det heta Mimuli?). Nej, det är inte sommarlägret jag syftar på. Inte heller har vår alpackaflock anlänt från Peru. Jag har fortfarande inte ens fått ett pris på dem. Vi hade beställt andra Mimuli, pyttesmå Mimuli.

Teatern har ju plockat namnet Mimulus från den botaniska beteckningen för Gyckelblomman: Mimulus guttatus. Det tyckte vi passade bra. Mimulus är egentligen den latinska diminutivformen av mimus, betyder alltså "liten skådespelare" (så stora är vi ju inte ;-} ), och vilken blomma ligger oss närmare än gyckelblomman?

Men hur bra det passar till oss insåg jag först när våra Mimulus-frön anlände. De är neongröna! Voodooskrämma-färgad! Och Voodooskrämman var ju det första som vi satte upp som Teater Mimulus.

Någon som har sett något liknande i en blomkruka någon gång?

Undrar

Jana

Schamanens vattenritual skapar en vattenvarelse, en vattennymf..gestaltad av Zara, en duktig dansös med orientalisk dans som huvudintresse.

Här provar hon för första gången dansen iklädd i vattenkostymet. Hon dansar till vattenspringskålens toner och skapar själv lite porlande ljud med cimbaler (heter de så?). 

Så fint!

Ari

Bygget tar sig så småningom. Stephan sliter varje helg och det är synd om honom. Vi är nu inne i den intensiva perioden där allt ska göras samtidigt och så repar vi på kvällarna. Ibland undrar jag om det var ett så bra idé att ha premieren under försommaren. På andra sidan blir det otroligt mycket gjort nu och så kan vi göra det ännu bättre fram till sensommarens föreställningar.

Förutom teaterns entré målar vi huset, anlägger rabatter och bygger olika staket runt parkering och ingången. En grillplats ska väl också ordnas. Kostymerna är snart färdiga och sceneriet står klart. Scenbelysningen kommer förhoppningsvis under veckan och ska då installeras. 

Mycket, mycket att göra (just det..glömde hela reklamgrejen, hemsidan ska uppdateras etc)..och ändå är det fortfarande väldig roligt att hålla på. Jag ser så gärna saker och ting växer..:-)

Ari med trådarna i handen (förhoppningsvis..;-))

Så här såg eldshowen ut på Hammarö..någonting mellan en häxsabbat och munkarna tänder sin ugn ;-)

Vi hade över 1500 åskådare (rekord för Mimulus hittills), framträdandet blev rätt lyckat och arrangören var nästan lyrisk. Vi är alltså nöjda :-))

Ari, elddemon

I morgon ska vi uppträder och tänder brasan i Skoghallsparken i Karlstad/ Hammarö. Bilderna togs ikväll vid sista repet..tyvärr är det fortfarande ljust klockan 20.00 :-(