Det är väldigt synd att Sigurd, bästa fotografen i hela världen, är tvungen att sköter om musiken också under föreställningarna. Då blir det inte några fina kort av oss medan vi agerar..han kan jo inte dela på sig. Fast ibland försöker Sigurd det ändå och då får vi bilder tagna ur tekniknissernas perspektiv. Uppe ifrån deras torn alltså (i vårat sceneri finns det nämligen inte bara onda och goda torn utan även ett torn till tekniken!).

Här kommer det några scener (osorterad, jag får ingen ordning på korten, grrr :-((( 

intro med ringar

Aragorn och Eowyn lekar med sina svärd

en ent och en hob

lite kampscener

och orcher och nazgulen tackar för sig

Lite kul tycker jag är (lila) Ylvas pose i stora slaget, den är som tagen ur filmen fast då borde hon ha Eowyn-dräkten på sig istället för Gimlis och slåss mot häxmästaren. Inte så lätt med två roller..fast hon spelar bägge väldigt bra!

Kul att tidningar och tv´n har hittat till teatern! Det tycker i alla fall Hamar, Vanda och Hathil. För när reportrar kommer på dagtid då får man visa alla dessa tricks som inte är med i teatern än. Särskilt Hamar är förtjust i detta. Han kommer gladeligen springandes när jag ska hämta honom till någon reklamuppvisning. Det gör han även på morgnarna, dvs strax efter att hästarna släpptes på grönbete..Att en häst kan ändra sig så mycket! Hamar var VÄLDIG reserverad fram till den här sommaren...

Nuförtiden SPRINGER han alltså mot paddocken, med öronen bakotstrukna och låtsas att vi tävlar med varandra kapplöpning! Jag har önskat mig precis en sån häst sen jag såg fransmännen på de stora scenerna första gången. Nu har jag en sådan!! Att han sen kommer med en massa egna trick och aldrig lämnar paddocken mer är en annan sak. Idag ville NWT-reportern ta kort på oss när vi kommer ut ur paddocken. Det var inte så populärt, Hamar ville bara backa eller ge vackra "tassar" och reportern ville inte ta kort bakifrån. Slutäntligen lämnade vi honom i paddocken. Där stod Hamar alltså med frambenen på lådan, snurrade runt med bakdelen och var inte det minsta intresserad i att gå tillbaka till sin flock.

Ni som vill se honom kan titta på kanal12s reportage. Den är med den här veckan i "våra djur-programet".

PS: Vanda var likadan..ville stanna i paddocken med sina frisbeen..

Det är väl någonting jag gör fel ;-)) 

När vi nu har skrivit om fel som publiken förhoppningsvis inte lade märke till kan vi väl också ha ett inlägg om svårigheter som publiken troligtvis inte har en aning om. Det handlar inte om att hästar kan vara rädd för högtalaranläggningen och strålkastarna eller att en hund får för sig att springa från scenen för att hälsa på sin familj eller kolla vad som finns i cafeterian. Sådant kan nog de flesta föreställa sig. Tänkte istället skriva om gömda problem. Hit hör helt klart löptikar fast de ställer inte till med så hemskt mycket.

Nej, vårt största bekymmer är att hela scenen är täckt med mat. Under uppvisningarna och träning spills en hel del hästmüsli på alla möjliga ställen och det vet hästarna förstås. Det krävs ganska mycket jobb att få de att fokusera på annat än spillt foder. Som tur är har även fåglarna fattat att paddocken är jättegod och de städar ganska bra. Fåglarna kan kanske vara med i teatern nästa år (ska det spelas något av Hitchcock?).

Nu är det ju inte bara hästar och fåglar som tycker om müsli men även hundar. De dyker in under brädar och torn för att komma åt foderskål och det som fåglarna inte har hittat. Sedan spelar det inte sååå stor roll om man hittar müslin före eller efter att hästarna har ätit den, den är nästan lika god efteråt, påstår Hathil. Det ska alltså finmockas inför varje föreställning och även så finns det en del småbitar kvar som kan distrahera hundar. Det gäller alltså att hitta något som är godare än hästbajs och müsli. Inget problem, det finns ju köttbullar och bacon. Men vad ska man göra med en hund som inte får äta fett och tränar för det mesta för grönsaker och frukt. Brysselkål och ananas är godare än hästbajs men tyvärr för kladdig för att ha i fickan medan man slåss med orcher. Dessutom ska det vara något extragott på dessa ställen där jag får placera ut godis på scenen för att få hunden att springa till vissa ställen. Han ska ju hitta dessa speciella godbitarna på en scen som är som sagt täckt med godis.

Det blir alltså korv, Viktväktarnas Wienerkorv med 2 % fett. Svindyrt och luktar pest (inte alls som korv) men Hathil tycker om den. Men nu är det så att han inte längre bryr sig om mig, korvbitarna är nämligen endast avsett för dessa skick till vissa ställen medan jag matar honom ur handen med vanliga lågfettgodis. Idag har det blivit så att han springer fram till alla dessa ställen utan att vända om och interagera med mig någon gång. Synd, då får vi hoppa över den biten där vi låtsas diskutera om ringen. Men bättre än om han inte skulle gå ifrån mig alls, då är det väldigt svårt att låtsas kampa... :-)

Det blir som det blir.

Jana ;-)

Här kommer några bilder från söndagens föreställning, eller inte precis själva föreställningen men lite runt omkring.

Jana

Bild 1: Dvärgen Gimli tränar på en svärddans som han ska visa sedan i sin roll som Eowyn.

Bild 2: Vi lärde oss på söndagen att det finns något häftigare än Gangsta-Rap, nämligen Nazgul-Rap.

Bild 3: Aragorn pratar med två orcher under pausen.

Bild 4: Gandalf och Skuggfaxe packar sina väskor innan de ger sig av till Fylke.

Snart kan vissa hästar belönas med något annat än godis. Det finns två stycken som tycker att det är extra kul att vara med, bara därför att de få träffas då. De går i olika flockar och enda gången de ser varandra är när vi håller på med teatern. Det gör teatern till något mycket speciellt för dem. Så kul!

Jana 

Då har vi klarat av det! Fast det var ganska nervöst i början..och det kännde djuren av. Med tanke på det gick det jo väldigt bra!

Ok då, Rufsa-hunden hälsade på familjen som satte i publiken, Socki blev skrämd av Tomas, som försökte släcka sin fackla och stack iväg, Trölli tyckte inte om det att Victoria sparkade honom i sidan och började bocka så att hon åkte av. Anki behöver kanske en barock-sadel för att inte halkar ned när Svana stegrar sig (då satte sig nazgulen på rumpan). Sen hade några mänskliga aktörer olika problem: Gimlis hjälm håller inte på Ylvas huvud, Gunnbrit hittade inte Leiris träns, någon hade snott Hamars sadelgjord och Roberts joggingbyxa spräcktes så att han stod med rumpan i vädret (nästan! chapsen döljer jo inte sånt..). Men, som sagt, alla överlevde och en del hade väldigt kul!

Tack, alla ni! Vi ses i kväll...får se hur det går då!

Ari :-)) 

Premiären gick mycket bra, tycker jag. Allt har gått sååå mycket bättre än under alla rep, alla orcher jämt på plats där de ska vara, elden tänt i tid och lyser bra, hur mycket rök som helst och och...

Men eftersom jag vet att några läser det här för att ha kul har jag bestämt mig för att lista upp "Saker som inte fungerade fast publiken troligtvis inte märkte något":

- "Kardborre-Fällan": En kvart innan premiären ska dra igång vill jag rasta hunden. Eftersom hela bakre gården är fullt med publik och andra hundar drar vi en snabb sväng genom skogen mot stonas vinterhage. Vi träffar nästan omgående på ett orchläger med trummor, sadlar, ficklampa och allt (en termos med kaffe saknade jag där borta i skogen). Här ska det alltså inte rastas några hundar. Vi springer i fullt fart vidare mot själva stohagen medan jag kommer på att det kan vara kardborrar där. Jag ropar på hunden men för sent, han ska rastas nu och det inte på vägen, så han springer i fullt galopp in i hagen. När jag kommer tillbaka med en hund som är svart av kardborrar upp mot magen kommer jag förbi det vita tornet och passar på att kolla om inte Legolas har en hundborste med sig. Nej, låter svaret, men gott om kardborrar finns även på Frodo som har varit i samma hage. Jag springer upp och snabborsta Sam, hela rummet är täckt av kardborrar men det är inte såå många kvar på hoben. När jag anländer bakom vita tornet en minut innan vi ska börja håller Legolas på att plocka de sista kardborrar av sin byxa.

- "Löptik + hanhundar": Frodo löper... Eftersom Sams matte har inte lika bra näsa som Sam själv har jag glömt det (även om Legolas ringde för att informera om det). Jag kastar mig alltså mellan Frodo och Sam under Lilla slaget för att förhindra slagsmål (Sam kan vara lite sådär ibland), eller rättare sagt så håller jag mitt svärd mellan dem när de kommer för nära varandra en gång. Sam springer rakt in i svärdet... Idag har man lite problem att få Sam med sig och under pausen kommer jag ihåg varför. Även om man är kastrerad så kan man ändå tycker att det är kul med löptikar. Den andra hanhunden som är med har fortfarande inte fattat vad som gäller. Till publikens stora förtjusning har jag ingen chans att förhindra en direkt kontakt mellan Frodo och Sam. Efter att Sam har besegrat Honmonstret (stora applåder, Sam och publiken gillar verkligen den här scenen) ska han gå fram till Frodo som ligger halvdöd på en låda. Nästan helt död om det inte vore för svansen som ska vifta och vifta. ;-) Sam ska alltså gå fram och lägger huvudet väldigt ledsen på lådan. Haha! Huvudet ligger där på lådan men är inte ett dugg ledsen. Snarare helt nöjd, löptik presenterad på silverfat. In med hela näsan i rumpan på Frodo. Legolas och jag bestämmer att det inte blir något mer dramatiskt och vi går. Frodo ligger dock kvar och Sam kan bara dras bort i halsbandet. En av bokens mest melodramatiska scener sabbat totalt. ;-) Publiken hade nog hur kul som helst, även om de inte visste vad som pågick.

Det här var Boromirs (Janas) två bästa miss. Ni andra kan väl gå in på "redigera inlägg" och fylla på. Jag har nog missat en hel del som har gått på tok för er. Sedan kan vi kanske börja ett nytt inlägg med "Saker som inte fungerade och det helt offentligt". Kanske att någon Nazgul känner för sig att skriva lite. ;-) ;-)

Undrar hur det är för "vanliga" skådespelare / regissörer, sådana utan djur. De missar nog en hel del. ;-)

-

Nej, det här handlar inte om Svana-nazgul igen, utan om värdshuset "Stegrande ponnyn". Jag är faktiskt rätt stolt! Efter mycket slit med syendet under sommaren restes teatertältet i går för första gången på riktigt. Efter att ha ställt i allt som vi har kvar efter en tysk pub (Tack, Stephans pappa!) och tänt eldar och marschaller infann si snabbt en riktig magisk stämning. Vi firade det med grillning och lite vin och öl..man måste väl testa serveringen! Det enda som saknades var ett ölfat, eller åtminston en anordning man kan tappa ölet ur. Utan det får det bli lättöl till premiären..;-))

Kom alla och testa det mysiga tältet under föreställningarna!!

:-))) Ari